Sorgespel med lyskraft

Och kanske är det så. I takt med att en människa tillväxer i ålder och visdom bleknar samtidigt de tidiga upplevelserna. Hos Jonas Gardell handlar detta även om försoning med vad han en gång var med om. Ingen tackar oss för det liv vi inte lever, delgav han den månghövdade publiken. Att vara ett evigt offer befrämjar knappast försöken att komma vidare.

Om man skall lyfta fram en samtidskommentator med ingående kunskaper om strömningar och stämningar under folkhemmets yta, faller valet genast på Jonas Gardell. Han är rapportören som vet mera än de flesta om hur barnens villkor ser ut i ett många gånger omänskligt samhälle. Hans första samlade grepp härvidlag var romanen En komikers uppväxt, som kom redan 1992. I den boken försöker författarens alter ego, Juha, spela pajas och rolighetsminister för att klara sig undan kamraternas mobbning eller hålla all den ångest stången som är förknippad med ett småborgerligt familjemönster.

Uppgörelsen med vårt samhälles myter och bilder av sig själv får en fortsättning i den nio år senare publicerade Ett ufo gör entré. I blickfånget står unga människors utsatthet och skyddslöshet. Gardell drar med sig läsaren ut på svindlande bråddjup av allra sorgligaste slag. Juha och hans kamrat Jenny använder olika strategier för sin överlevnad. Men resultatet är urgröpt självkänsla och ett tilltagande självförakt som en följd av ständiga kränkningar och upplevelser av förnedring.

Av årets bok framgår att Jenny är den största förloraren av de båda. Det är Juha som berättar och utgångspunkten är den avslutningsfest efter nian i grundskolan då förödmjukelser som pågått under många år leder fram till det sista men också vidrigaste övergreppet. Det är inte bara frågan om vad människor är i stånd till av grymhet. Här finns exempel på en ondska som inget samhällsbygge i världen kan utestänga. Romanen är skriven i berättande avsnitt som skildrar förloppet. Men den innehåller även kursiverade kapitel, där skeendet betraktas från en vuxen horisont.

Att ta del av den här boken är att möta ett sorgespel som är så välkomponerat och drabbande utformat, att det emellanåt gör rent fysiskt ont att läsa. Vad Jonas Gardell skrivit har många likheter med en klassisk grekisk tragedi, där de olika inslagen följer varandra steg för steg utan att någon kan hindra utvecklingen Samtidigt blir förloppet med barnen som är utlämnade åt varandra inte så lite en spegelbild av de vuxnas värld.

Romanens övergripande tema kan sägas vara vad som händer inombords hos en människa, som tidigt förlorar sin oskuld och tillit till världen och som därför hamnar i ett socialt utanförskap. Det är här författaren anlägger ett den evangeliska kristendomen närstående synsätt med begrepp som försoning, förlåtelse och nåd. Åtskilligt i Jonas Gardells författarskap handlar om empati och tröst. Det gäller också romanen om Jenny, som dessutom har lyskraften som hos en legend, när den skildrar sveken, skulden och skammen i människolivet.

Sorgespel med lyskraft

GÄST PÅ BOKENS DAG. Vid sitt framträdande på Bokmässan i Göteborg i september berättade Jonas Gardell om hur han håller på att glömma sin barndom. Därför var det bråttom att få romanen Jenny skriven.