Sorgen omvandlad till konst

Världscancerdagen den 4 februari är utlyst i syfte att sprida kunskap och information om den sjukdom som näst efter hjärt- och kärlsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken i Sverige.
För den som redan är drabbad behövs dock ingen särskild dag; alla de som själva har fått en diagnos eller sett familj och vänner utkämpa livsavgörande slag mot mot sjukdomen vet att cancern inte nöjer sig med en enda dag. Cancer innebär, oavsett utgång, en lång process.

I utställningen Stalker, som öppnar på Missionskyrkan torsdag 4 februari, har konstnären Eva Hallor gestaltat just en sådan process, eller egentligen två. Utställningens namn, Stalker, ger en fingervisning om vad det handlar om. Cancern är en ovälkommen gäst som fortsätter komma på besök - en förföljare. Under ett år förlorade Eva Hallor två nära vänner i cancer, och de bilder och dikter som hänger på väggen är en berättelse om sorg.
— Vad vi ser här är en reaktion eller närstudie på mina två nära vänners olika sätt att förhålla sig till sin cancer. Den ena kämpade som ett djur till det bittra slutet. Den andra vände upp strupen och lät sig föras i väg av cancern. Den första låg på hospis i sex månader, vilket är mycket länge, och den andra låg tre veckor, säger Eva Hallor.

I arbetet med bildsviten, som består av manipulerade fotografier, dök de döda vännerna upp som en viskande röst som först förvånade Eva Hallor, som plötsligt fann sig sysselsatt med att skapa en bro till det som brukar kallas den andra sidan. Men hon betonar att det hon skildrar egentligen är den egna sorgen och saknaden.
— Jag gör bilder av foton. Det kan vara en rostfläck på en tank, en spricka i en mur eller en oregelbundenhet i asfalten som jag fotograferar. Sedan bearbetar jag bilden tills jag känner att den är klar. Det är många som har jämfört mina bilder med ett Rorschachtest, och det ligger väl någonting i det.

I de abstrakta bilderna såg Eva Hallor sina vänners sjukdomshistorier. Tumörer, röntgenplåtar, hopp, uppgivenhet och förtvivlan. I de korta dikter som ackompanjerar varje bild har hon själv satt ord på sin tolkning av det visuella. Det är en tung historia, men de som har sett bilderna, som i januari visades på Ulleråkersbiblioteket, har varit överraskande positiva. Att sätta ord på sin sorg är också att bryta ett vardagstabu och närma sig människor.
— En utställning om cancer - vilken publikmagnet, tänkte jag först. Men jag vill ut med det här. Jag vill avdramatisera det. Jag vill att vi ska börja prata om det som är viktigt i livet, om det som berör. Och det gör både livet och döden.

Sorgen omvandlad till konst

Konstnären Eva Hallor vill få oss att tala om döden och har själv satt ord på en sorg över två nära vänner.