Om du var en av dem som den gångna helgen tog dig tid att stanna upp, betrakta spektaklet, och lyssna till de musikaliska alster som de nybakade studenterna valt ut för att spela på högsta volym under sina rundturer längs Uppsalas gator så fick du garanterat höra några av den stundande säsongens största musikaliska epos. Musik som årets studentgeneration kommer att minnas och förknippa med allt bra (och dumt) de gjorde sommaren 2010.
Kanske kommer även du att få ett musikaliskt minne av årets semestertid, vare sig du vill det eller inte – det är lite så det fungerar med fenomenet sommarhits.
En hel del av dessa låtar har överlevt genom åren och förtjänar sin plats i vårt kollektiva musikminne, alla av olika anledningar. Jag har själv grottat ner mig i den här musikaliska genren vid flera tillfällen, och utifrån djupdykningar i denna låtskatt tagit fram några högst ovetenskapliga kriterier som ett verk bör uppfylla för att ta plats i sommarplågornas hall of fame:
- Den ska gå att sjunga med första gången du hör den.
- Den ska göra lyssnaren glad.
- Den ska fungera både på radio och på dansgolven.
- Det är inte konstigare än så.
Tillbaka till lastbilsflaken. Vad hörde man därifrån i år förutom schlagerlåtarna och Gyllene tider? Vårens dansgolvsdänga Stereo love med Maya så klart. Och den lika medryckande franska Alors en dance med Stromae. Och så plasttrumpeterna i We no speak americano av Yolanda be cool. Det är sådana där självklara val, som redan snurrat igång på de kommersiella radiostationerna.
Men vilka fler låtar kommer studenterna att minnas från sin första sommar i frihet? Vilka är de fantastiska skapelser som ligger där inne i sommarhitslivmodern och ivrigt väntar på upptäckt? Om man utgår från de tre kriterierna ovan så är det de här är låtarna som både du och studenterna kommer att minnas mest från sommaren 2010:
På radion: oerhört trallvänliga tuggummipopen i Rising girl av tysksvenska Lovestoned, samt Travie Mc Coy’s otroligt snygga gungande Billionaire. Bägge har fantastiska refränger!
På stranden: Rihannas melankoliska Te amo med både bongotrummor och gitarrknäppande. Och så klart Lady gagas Ace of base/Madonna-doftande reggaepopmonster Alejandro som lär bli den allra största plågan i sommar.
På dansgolvet: Glada Turn the lights off med dansken Katos upplyftande refräng. Hans landsman Rasmus Seebachs eurodisco dänga Natteravn är också den otroligt smittande, men obegriplig för oss som inte snacker dansk så ofta. Och så kommer så klart Tim bergs fantastiska househit Bromance hålla hela sommarens armvevande i gång i stekarnas hörn på Birger Jarls dansgolv i sommar.
Sist av allt, en riktig dark horse, mitt i pinsamhetsträsket. Ola Lustig, radioprataren, har gjort en trallig hyllning (?) till Sveriges snygga mammor: M.I.L.F. Markoolio lär vara avundsjuk.