Som en uppgrävd mumie

Först måste sägas att Mumien - Drakkejsarens grav har en förtjänstfull egenskap. Den innehåller flera stöddiga roller för kvinnor, sällsynta nog i vanliga filmer och mycket ovanligt i actionfantasy. Här är de väl i klass med männen och det finns till och en på den onda sidan.
Mumientrilogin inleddes bra för snart tio år sedan och följdes upp hjälpligt två år senare. Båda filmerna innehöll en bra kemi mellan Fraser och Rachel Weisz som paret O'Donnell - experter på att väcka upp mumier ur deras skönhetssömn. Weisz har tyvärr hoppat av tredje delen, om det nu beror på god smak.
Det har varit något av ett generationsskifte sedan sist familjen O´Donnell tog livet av någon mumie - hur nu det kan gå till egentligen. Denna gång är det sonen Alex som rymt från college för att gräva upp en urgammal kinesisk kejsargrav (påpassligt nog detta år med OS i Kina). Året är 1946 som leder in på 1947, det sista innan kommunisterna tar över makten. Om det nu är tänkt som en ståndpunkt.

I Kina slåss olika fraktioner om makten. Den som kan väcka upp kejsaren kan vinna. Äventyret är i gång och man kan utan överdrift säga att filmmakarna inte stoppar vid något. Det är en film som tar i så den spricker utan samvete. Det fungerar en stund där det är som att vara på ett ohämmat nöjesfält med gratis attraktioner överallt. Tyvärr har man åkt dem förut till övermättnad. Drakkejsarens grav är upprepning utan utveckling. Dessutom är det specialeffekterna som har huvudrollerna, inte skådespelarna.

Det finns dock en milt humoristisk ton i grunden som jag uppskattar. Och viss är det roligt en stund med ett överdådigt fantasteri, men inte hela filmen. Jag hade hellre sett mer av Brendan Fraser & Co i ett mindre överlastat äventyr. Nu blir det mest just som en uppgrävd mumie filmen känns. Låt den vila i frid i fortsättningen.

Som en uppgrävd mumie

Till det yttre liknar Mumien-filmerna flydda tiders matinéfilmer, satta på anabola steroider. Emellanåt blir det för mycket helt enkelt. Synd, det finns ansatser till underhållning skriver Björn G Stenberg