Yohio har fått mer uppmärksamhet för sin visuella framtoning än för sin musik. Han representerar ju trots allt en genre vid namn visual kei. På nya albumet lyckas han ändå skapa musik som är minst lika intressant som kläderna han har på sig. Låtbyggena är nynnarvänliga och inte sällan bagatellartade, men uttrycket är brutalt och gulligt om vartannat, sött, surt och salt på samma gång, precis som en riktigt god asiatisk maträtt ska smaka. Det låter ungt, spirituellt och superklatschigt. Yohio är en allkonstnär och för dem som bara har sett honom i Melodifestivalen finns det massor här att upptäcka.
Bästa låt: Don’t let go