Som en blek januarisol

Konkurrensen är uppmuntrande nog hård, inte bara från samtida sångerskor som Rigmor Gustafsson utan också fortfarande från en traditionell legend som Monica Zetterlund. Allt beror på hur man räknar: Lisa Ekdahl skulle mycket väl platsa i sällskapet med sina europeiskt framgångsrika jazzstandards från 90-talets mitt, utan att alls vara jazzsångerska i uttryck och teknik.Nämnda Gustafsson lanserades i höstas internationellt av tyska skivbolaget ACT, nu har turen kommit till Viktoria Tolstoy. Medan Gustafsson gjorde en skiva med försiktiga om än stilfulla ballader på engelska, hopplockade från diverse artister och producerade av Nils Landgren, gör Viktoria Tolstoy en skiva med stilfulla och försiktiga ballader på engelska, skrivna av Esbjörn Svensson och producerade av Nils Landgren.Man anar ett mönster här, en eurofiering av Sveriges uttrycksfulla jazzvokalister om man så vill. I Tyskland är Nils Landgrens namn en garanti för framgång bland jazzkonnässörer. Att Viktoria Tolstoy väljer att göra en skiva som Shining on you och att Toots Thielemans gästar på soft Karl-Bertil Jonsson-munspel känns helt logiskt när det gäller att inleda en Europakarriär.En lätt kylighet vilar över arrangemangen på Shining on you, en nordiskt isblond balans som blek januarisol. Är Svenska Turistrådet underrättade? I den fortsatta profileringen av Sverige som ett land där kvinnlig jazz är behärskad, behagfull och lättlyssnad fyller Shining on you sin funktion väl.Det är lätt att få sådana tankar när man lyssnar på skivan, även om ingen inblandad förmodligen medvetet tänkt i de banorna. Musiker brukar sällan vara så kalkylerande som det kan verka utåt.Det är knappast Esbjörn Svenssons bästa låtar som hamnat på skivan. Vissa låtar flyter fram lätt som ingenting medan andra melodier bökar sig fram. Det är de förstnämnda man vill minnas efter att skivan slutat snurra. Svenssons arrangemang och Landgrens produktion smeker medhårs oavsett vilket, som för att släta över ojämnheterna.Någon gång tar ändå passionen upp kampen med kyligheten. Passionen vinner aldrig, men det är heller inte det väsentliga. ²Congratulations/ my admiration/ you make me lose my equilibrium² sjunger Viktoria Tolstoy ljuvt medan trombonen kämpar för att slippa sordinen ­ själva spänningen mellan kontroll och utlevelse blir låtens huvudperson.Allt är genomproffsigt genomfört, särskilt Bror Falks piano och Jonas Holgerssons trummor lyfter flera låtar över vad grundmaterialet borde tillåta. Men en kyligare sommarlåt än Summer calling är svårt att hitta.