Sökande efter identitet
Utsatthet, melankoli, våld, fysisk och psykisk nakenhet - och inga svar på frågorna som ställs.
Foto:
Teater, performance eller vad då? I Hey Girl har inte texten den överordnade betydelse teaterbesökaren är van vid. Här är kroppsspråket starkt betonat, ljussättningen ett i vissa lägen självständigt konstverk och ljudet en komposition kongenial med berättelsen.
- De olika uttrycken står jämsides, det är en skillnad mot hur teater brukar vara, bekräftar Danjel Andersson, projektledare vid Stadsteatern.
- Det är naturligtvis teater, men med en stark närhet till visual art, bildkonst i alla former, säger teaterkompaniets scenmästare Sergio Scarlatella.
Vad är det då teaterbesökaren får se?
Någonting på ett bord rör sig, visar sig vara en kvinnokropp. Ur denna kvinna föds en kvinna. Den avlagda kroppen, en människospuppa av silikon, glider, rinner ner på golvet medan den nakna kvinnan sätter sig upp.
Rörelserna är långsamma, intimiteten stor.
I en annan scen omges hon av medeltida symboler: ett svärd, en mantel. Där finns också en flaska Chanelparfym.
Hon tar upp föremålen, mumlande att hon hatar symboler och "all medeltida skit" och räknar upp alla drottningar som blivit halshuggna.
Längre fram i föreställningen överfalls kvinnan av en folkmassa, 40 män, som slår henne med kuddar.
Hon kommer fram mot scenens ramp med sitt ansikte förstorat: nu har hon proportioner som ett litet barn.
- Vi får se på kvinnan genom ett förstoringsglas, spionera på henne. Hon är mycket ensam... jag är ensam på scenen långa stunder, säger Silvia Costa, som spelar kvinnan.
Vad handlar det om?
- En dag i den här kvinnans liv. Sökandet efter en identitet. Hon frågar sig hela tiden 'Vad skall jag göra?', 'Vad skall jag säga?', säger Silvia Costa.
- Castelluccis produktioner ger inte svar på något, säger Danjel Andersson.
Castellucci säger själv om bakgrunden till Hey Girl, att han såg unga flickor som stod vid en busshållplats och väntade. De såg likadana ut med ryggsäckar och välsminkade ansikten. Ingen talade med någon. Det var en tomhet omkring dem. Orden "Hey Girl" kom för honom och föreställningen fick sin början just då och där.
På scenen finns två aktörer, Silvia Costa och Mariana Clara Perez - och 40 manliga statister från teaterns kader av statister och från Bolandsskolans och Wiks teaterlinjer. Men där finns alltså också ljudet och ljuset, som jämbördiga aktörer.
Societas Raffaello Sanzio räknas som ett av Europas mest framstående och nyskapande teaterkompanier. Mer internationell teater bjuder Uppsala Stadsteater på i en internationell teaterfestival i april.
- Det är viktigt med en internationell utblick. Vi vill syresätta vår lokala miljö. Det här är en början, säger teaterchef Linus Tunström.
Så jobbar vi med nyheter