Sofistikerat om relationer

Även i Frankrike görs filmer om unga kvinnor som söker sig själva. 20-åriga sångstudenten Lolita Cassard, spelad av Marilou Berry, kämpar med dåligt självförtroende. Hennes styvmor, som man inledningsvis luras tro är Lolitas syster, är bara ett par år äldre och vacker enligt veckotidningsmallen. Lolitas utseende är väldigt långt ifrån den, men hon skulle gärna vilja vara mer modellik.Hon jobbar hårt för att bli sedd och helst av sin pappa, den berömde författaren. Men han tillbringar all sin tid med att definiera sig själv samtidigt som han är smärtsamt medveten om att han håller på att bli äldre och att det finns unga ­aspiranter på hans ställning i franskt kulturliv, lika ambitiösa och hårt kämpande som han själv varit.Agnès Jaoui spelar själv med i sin film denna gång också, det gjorde hon även i regidebuten I andras ögon. Här gör hon Lolitas sånglärare som hänrycks av Lolitas berömda far.Flera priserManus har hon skrivit till­sammans med sin ständige manusskrivarpartner Jean-Pierre Bacri och det är han som gestaltar Lolitas far. Manusskrivarparet har vunnit flera priser tillsammans. Senast fick de pris för bästa manus vid det gångna årets Cannesfestival för just denna film.Tonen är aningen mer allvarlig än parets förra film, den utmärkta I andras ögon, där kulturelitens uppblåsthet och begreppet smak punkterades på ett annat sätt. Precis som i den pratas och röks det en del i Se mig och även i Se mig finns en del finstilt humoristiska dialoger, om än med mörka bottnar.Rollkaraktärerna är samtliga bärare av både sympatiska och osympatiska sidor. Det är en berättelse full av skarpa och smarta iakttagelser samt en del vokal kyrkomusik. Se mig är en sevärd film — även om den inte tar betraktaren till samma omtumlande höjder som föregångaren I andras ögon.