Sofia Coppolas stora succé

- Jag vill helst glömma allt kring Gudfadern-filmen. Det är för smärtsamt, säger hon.
Redan när pappa Francis Ford Coppola gav henne rollen kom det kritik. Den blev ännu kraftigare när kritikerna sett filmen. Sofia fick bära hundhuvudet för att filmen blev en flopp. Hon drog sig undan i flera år och när hon trots allt återkom var det som regissör. Filmen hette Virgin suicides och den blev en kritikerhit över hela världen.
Film nummer två är Lost in translation, en bitter komedi om en medelålders skådespelare och en ung kvinna som möts i Tokyo. Filmen har fått en rad Oscarsnomineringar, bland annat för bästa film, bästa regi, bästa manus och bästa manliga skådespelare. För
manuset till filmen, som har svensk premiär på fredag, vann Sofia Coppola nyligen en Golden Globe.

Tyslåten ung kvinna
Sofia Coppola, en tystlåten ung kvinna som inte direkt verkar älska intervjusituationer, berättar att hon började med att skriva manuset i separata bitar. Sedan försökte hon föra samman dem till en helhet.
- Jag visste att jag ville att handlingen skulle utspelas i Tokyo, och jag visste att jag ville ha de här två karaktärerna, en äldre man och en ung kvinna. Men det var svårt att tänka i termer som handling. Det fick bli de olika bitarna som när de sattes ihop fick bli handlingen.

Undantaget enligt Murray
Hon skrev huvudrollen direkt för Bill Murray och säger att hon alltid beundrat och velat arbeta med honom. Men vad hade hänt om Murray tackat nej?
- Den tanken föll mig aldrig in. Jag skrev med honom i åtanke och jag kunde aldrig föreställa mig någon annan.
Bill Murray säger:
— Genom gemensamma vänner hörde jag att det var på gång. Det var med viss spänning jag väntade på det, för ofta är det så, att om någon skriver ett manus för dig så är det inte bra. Det här var undantaget.
— Det fanns mycket här där jag kände igen mig själv. Jag har också varit på ställen och i situationer där jag känt mig helt vilse och där det varit lätt att greppa tag i en annan person i samma situation bara för att kunna stå ut. Jag tror att det värsta som skulle kunna hända de här två personerna vore att de fick ihop det på riktigt. För det skulle vara värre för dem än att vara med sina familjer. De skulle ha haft en fantastisk natt, men det skulle inneburit att de skulle ha tillbringat resten av sina liv otillfredsställda. Jag har varit med om det själv. Jag vet.

Konstnärsfamilj
Liksom sin huvudrollsinnehavare berättar Sofia Coppola gärna om hur det var att filma i Tokyo, om trängseln och om hysterin och om hur de fick fly hals över huvud när de höll på längre på ett visst ställe än vad de hade tillstånd till. Hon säger med ett skratt att det de sysslade med var ett slags gerillafilmande.
- Jag älskar Tokyo. De som hävdar att filmen är rasistisk, att den är elak mot japanerna, vet inte vad de talar om.
Sofia Coppola hör till en av USA:s mesta konstnärsfamiljer. Pappa Francis, mannen bakom Gudfadern och Apocalypse now, är en ikon. Farfar Carmine var filmmusikkompositör. Brodern Roman är också regissör. Kusinen Nicolas Cage är skådespelare. Hennes pojkvän är kultomsusade regissören Spike Jonze (I huvudet på John Malkovich, Adaptation). En hårt arbetande släkt som inte hinner umgås alltför mycket.
— Vi försöker så gott det går, men det har sina problem. Alla är ju ständigt ute och arbetar på sitt håll.

Fotnot: Årets Oscarsgala hålls den 29 februari. Filmen har Sverigepremiär på fredag.

Sofia Coppolas stora succé

För rollen i Gudfadern 3 blev Sofia Coppola så hårt kritiserad att hon ett tag funderade på att aldrig mer ha med film att göra. Nu är hon med sin mångfaldigt Oscarsnominerade film Lost in translation en av USA:s mest framgångsrika kvinnliga regissörer någonsin.