Snyggt men klyschigt

För första gången möts vår tids främsta martial arts-stjärnor i en och samma film. De respektingivande sprattelgubbarna Jackie Chan och Jet Lis samarbete i The forbidden kingdom kommer säkerligen att få kärnpubliken att springa benen av sig till biograferna.
Men vad är det egentligen fansen får se? Fint koreograferade kampsportsscener, förstås. Skam vore det väl annars. Tyvärr tvingas de också tugga i sig en tröttsam story full av förutsägbarheter.

Jason Tripitikas är en vit, amerikansk nörd från Boston som har tapetserat sitt pojkrum med planscher från Hongkong. Det han inte vet om kung fu-filmer är förmodligen inte värt att veta.
Via en vis man i Bostons China Town får Jason tag i en magisk stav som tar honom tillbaka till forntidens Kina. Där tränas han upp i kinesisk krigskonst av den leende alkoholisten Lu Yan (Jackie Chan) och en lågmält allvarlig munk (Jet Li).

De kinesiska miljöerna är betagande vackra. Filmbudgeten har medgett ett romantiserat och idealiserat österländskt fantasylandskap med majestätiska berg, ståtliga vattenfall och blommande körsbärsträd.
Även stridsscenerna med magiska specialeffekter och de obligatoriska vajerflygningarna är tilltalande för ögat. Jet Li och Jackie Chan kan sin koreografi.
Trots det infinner sig snart känslan av att man i själva verket betraktar en oerhört läckert paketerad dussinfilm. Kampen mot den onda Jade Warlord engagerar inte alls och de seriefigursaktiga karaktärerna förblir ointressanta.

Filmmakarnas överordnade mål tycks ha varit att skapa en garanterad kassasuccé på båda sidorna av Stilla Havet. Förmodligen insåg de att de hade lyckats med det redan när de kunde placera duon Jet Li och Jackie Chan på samma filmaffisch.
I övrigt erbjuder nämligen inte filmen något som helst nytt under den Hollywood-kinesiska solen.

Snyggt men klyschigt

Två kung fu-legender möter varandra i filmen The forbidden kingdom, en snygg men tröttsam upprepning av genrens alla klyschor, tycker Björn Lövenlid.