Snygg yta och skrämmande djup

HIPHOP/INDIEPOP. Det finns riff som sitter så perfekt i en låt att det är omöjligt att tänka sig det i ett annat sammanhang. Riffet i Broder Daniels I'll be gone var ett sådant innan Anton Kristiansson gick emot musikskapandets naturlagar när han samplade det till hiphoplåten Lilla London och gjorde en av 2000-talets bästa skildringar av ung frustration och diskodepression.
Och jag är ett debutalbum med skyhöga förväntningar och lever upp till det mesta. Ingen ny Lilla London, men tio låtar som för samman indiepop, hiphop, ungdomlig frustration och naiv passion till något med både snygg yta sorgligt skrämmande djup.