Korallrev och havsdjup, som ju i verkligheten ofta ser ut som om de var sprungna ur en mycket psykedelisk fantasi, är den miljö där Sammys äventyr utspelas. I animerad 3D lyfts skönheten i undervattensmiljöerna fram – och filmen är tillräckligt snygg för att man ska köpa den tämligen tama storyn (även om filmens luftbubblor snarast liknar Jell-o).
Havssköldpaddan Sammy kläcks, och har efter några minuter både räddat den jämngamla Shelly till livet och räddats av henne. It’s dangerous out there för en unge stor som en femkrona. De skiljs åt, Sammy får den rapande kompisen Ray men fortsätter leta efter Shelly jorden runt.
På sin väg genom världshaven stöter Sammy på människorna och deras härjningar. Olja förstör den vackra havsdal där Sammy och Ray åkt karusell med en bläckfisk, han fastnar i plastskräp, han träffar fiskare och ser avfall dumpas i havet – och är alltid lika oförstående för hur människorna beter sig.
Miljöförstöringen sätts aldrig i något sammanhang utan ses genom ögonen hos en vilsen sköldpadda. På det sättet ger Sammys äventyr snarast en liten inblick i hur det är att vara ett mycket litet (gulligt och förmänskligat) havsdjur, och kanske bidrar filmen till att fostra en eller annan Greenpeaceaktivist eller politiker – om nu inte det kärlekstramsiga slutet överskuggar allt annat, förstås.