Hur kändes det att bli censurerad?
– Framförallt blev jag väldigt förvånad eftersom jag inte alls var beredd på att det skulle hända. Jag gör gärna saker som sticker ut och väcker uppmärksamhet, men då vill jag gärna veta att jag gör det.
Valde du en bild som var medvetet provokativ?
– Jag valde den för att jag tyckte den var fin och rolig. Jag tänker mig den som ett slags självporträtt som symboliserar en frihetslängtan. En önskan att det kunde vara mer så att det inte gör så jäkla mycket om kjolen åker upp. Jag tycker också att det borde vara okej att tolka sin egen kropp som tecknare. Mycket av det som visas på reklamplatser i vanliga fall är ju destruktiva kvinnobilder som får människor att må dåligt för att sälja saker. Att den här bilden censureras år 2013 är absurt. Det känns som att det handlar om en slags nymoralism. Jag tror inte att det hade hänt för tio år sedan.
Fördes det en dialog när du gjorde om den?
– Jag fick aldrig prata direkt med de som stoppade bilden och först tänkte jag vägra att ändra den, men sedan gick jag ändå med på det, annars hade det ju inte blivit någon reklam för utställningen. I den nya versionen har jag ritat ett hus framför den ”anstötliga delen” och skriver att den är censurerad och att man kan se den riktiga versionen på utställningen.
Nu får bilden och utställningen mer uppmärksamhet än den skulle ha fått annars. Finns det något positivt med censureringen?
– Det som är bra är främst att det blir en diskussion om bilden och nästa gång något likande händer kanske man inte censurerar för säkerhets skull, som man gjorde nu. De flesta som ser den tycker ju bara att det är löjligt och jag tror att folk blir irriterade över att företagen försöker skydda oss från något sådant. Det finns andra saker man hellre vill bli skyddad mot.