Snart lagda till handlingarna

Man kan undra om det är hängivenhet eller bara dumdristighet som får människor att lägga tid och pengar på något de inte säkert kommer att få uppleva. För så många hyenor, beredda att slänga ut en femhundring för att få se nästa akt av en decennielång rocktragedi kan det väl inte finnas att det motiverar en konsertarena stor som Globen?Guns n' Roses, eller rättare sagt Axl Rose, är en bandbokares värsta mardröm. Roses kontrollbehov har fått skulden för att originaluppsättningen av bandet splittrades och skivan Chinese democracy har blivit ett skämt — kommer den i höst som utlovat, kommer den någonsin? Sverigebesöket har föregåtts av rykten om tretimmars förseningar, att Axl Rose sniffar syrgas mellan låtarna och har en specialchartrad ambulans väntande utanför. Bandets två förband kan bara ses som en säkerhetsåtgärd — mer tid för att få upp Rose på scenen. I brytningstiden mellan 80-talets glam och det tidiga 90-talets grunge levererade bandet ett knippe hits och ännu fler kompetenta, bluesigt skitiga rocklåtar. Sedan 1991 har bara enstaka originallåtar letat sig fram till publiken. Ändå är påfallande många i Globenpubliken så unga att de knappt kan ha egna minnen av Slashs cylinderhatt, souvenirtröjorna verkar säljas i centilong.När spelningen väl börjar är det läggdags för de äldsta fansen, för de yngsta fansen, inte minst för bandet självt — 141 minuter efter utsatt tid och en timme efter att andra förbandet gått av scenen. För dem som skulle tillbaka till Uppsala var det kört att stanna om man skulle med sista tåget.Märkligt att Axl Rose anser sig ha råd med det efter att under ett drygt decennium varit ett ickenamn på rockscenen. Att Guns n' Roses har en starkt låtkatalog med tillhörande hängiven publik kan ingen ta ifrån dem, men med en gitarrist som låtsas vara Slash (hatt ovanpå krullburr!) och trotjänaren Dizzy Reed på keyboards är det ändå bara Axl Roses ryckiga scendans som är sig lik. Att lyckas sabotera sina egna låtar på det här sättet är inte bara en bedrift, det är rent beklämmande. Bandet är helt uppenbart en soloakt under taget namn, rösten är fortfarande sågklingeskarp men har förlorat kraft.Vad finns då kvar? Tja, nostalgi, kanske, och hoppet om att Chinese democracy snart ska komma ut så att Guns 'än Roses slutgiltigt kan läggas till handlingarna.