– Från början tänkte jag bara översätta några delar, men min ämneskollega, professor Mattias Gardell, tyckte att ”ta du allt när du ändå håller på”. Så då blev det så, säger Nils Billing, universitetslektor vid teologiska institutionen i Uppsala med dubbla doktorsexamina i både egyptologi och religionshistoria.
”De dödas bok”, ett verk på nära femhundra sidor, är den första svenska översättningen av den fornegyptiska dödsboken vars innehåll huvudsakligen tecknades ner på 1500- och 1400-talen före Kristus, och där varje del följs av Nils Billings egna kommentarer. Boken utgörs av en mängd religiösa texter vars främsta syfte var att skickas med de döda då de begravdes, i syfte att hjälpa dessa orientera sig i dödsriket.
– Forntidens egyptier såg livet efter döden som ett slags ”upp och ner”-rike, och hade därför exempelvis konstruerat formler för att undvika att gå upp och ner. Det fanns även formler för att kunna andas luft, för att äta och så vidare – helt enkelt hur man skulle klara av de basala behoven i det främmande dödsriket, berättar Nils Billing.
Den viktigaste informationen för den avlidne fanns i den så kallade ”negativa bekännelsen” där den döde skulle uppge vilka synder man inte hade begått i livet. Klarade personen inte den prövningen väntade eviga plågor av alla de slag. Men om hjärtat och rättfärdighetens fjäder vägde helt jämt i gudarnas domstol, kunde man få passera.
Samtidigt kände fornegyptierna att dessa krav – som med så många andra religiösa föreskrifter – var omöjliga att leva upp till, så man gav även andra hopp om ett bra liv efter detta. Målet var att få komma till de så kallade offerfälten, där man kunde få njuta och vila i evighet tillsammans med gudarna och sin familj vid bördiga skördefält.
Mängden texter som den döde fick med sig i graven varierade dock efter förmögenhet. Var man välbärgad kunde skrifterna fylla upp till fyrtio meter långa papyrusrullar, men den fattige fick nöja sig med ett enda ark.
Arbetet med att översätta det massiva verket har pågått i varierande utsträckning sedan 2003, jämsides med doktorandstudier och annat arbete. Nils Billing är hur som helst nöjd med beslutet att översätta hela boken.
– När man översätter forntida text är det lätt att lägga mycket av sig själv i texten, likaså vad gäller ett eventuellt urval. Nu kan läsarna själva göra urvalet utefter vad de själva tycker är intressanta.
Hur fungerar det då att översätta en fornegyptisk text till någorlunda begriplig svenska?
– En del inspiration har jag fått från Bibelkommissionens kriterier vad gäller att översätta Gamla testamentet. Det gäller att undvika de alltför ålderdomliga uttrycken och klä materialet i en språkdräkt som alla kan förstå, givetvis utan att för den skull ta bort texternas religiösa innebörd.
Har din egen relation till döden påverkats av arbetet med boken?
– Visst har den gjort det. Tidigare har jag mest varit intresserad av saker som språkfrågor, översättningskriterier och traderingshistoria, men när min egen pappa gick bort i samband med att boken blev klar fick texterna plötsligt en existentiell betydelse. Föreställningen om döden som en sluten port som man måste passera genom, vilket är ett återkommande tema i ”De dödas bok”, är lika skrämmande för oss i dag som det var i det gamla Egypten.