UNT kommer på besök första, och enda, gången som sångsolisterna repeterar juloratoriet ihop inför den traditionella trettondagsaftonskonserten. In från vinterkylan till den ljust hemtrevliga Vindhemskyrkan, där orgel, harpa, kontrabas, cello, och violiner klingar. Det låter mäktigt om sångsolisterna Katarina Cars, Ebba Rydh, Agnes Lundström, Gunnar Sundberg och Henrik Stolare.
– Väldigt vacker musik. Romantiskt, lättillgängligt för örat, beskriver Ebba Rydh Saint-Saëns stycke, som hon nu sjunger för tredje året med kammarkören.
Hennes egen väg till sången har varit snårig och självklar samtidigt. Visserligen visste Ebba Rydh redan som barn att sjunga var vad hon ville göra, hon gick i Uppsalas första musikklass och sjöng i körer som Allmänna sången. Men det dröjde innan hon vågade satsa fullt ut på rösten. Som oinspirerad 25-åring i Uppsala jobbade Ebba Rydh i skivaffär och skrev på sin mastersuppsats i musikvetenskap, som aldrig ville blir klar.
– Då bestämde jag mig för att våga satsa, ge sången ett år. Det var en pånyttfödelse! Jag läste så mycket noter, jag läste noter i sängen om kvällarna tills jag somnade, berättar hon.
Det blev sångutbildning på Kulturama och folkhögskolan Ingesund, och flera ansökningar till operautbildningen i Stockholm utan lyckat resultat, innan Ebba Rydh kom in på Statens operahøgskole i Oslo år 2000.
Hon stannade kvar i Norge och sjunger i dag på heltid, bland annat i vokalsextetten Nordic Voices, som beställer och framför mycket samtidsmusik. Stycket Opus 42 av Lasse Thoresen skrevs direkt för dem, och vann nyligen Nordiska Rådet musikpris. Det bygger på nordiska folktoner, med inslag av mongolisk munksång och övertonssång.
Så mycket opera har dock Ebba Rydh inte sjungit efter examen 2003, vare sig i grupp eller själv.
– Jag gör väldigt mycket kyrkomusik, kammarmusik, mycket konserter. Jag har väldigt stor kärlek för barockmusik; svänget, det improvisatoriska, och att man musicerar i ett litet format, säger hon.