Snällt men inte medryckande

Sara Thuresson, en någorlunda nyhet inom svensk visgenre ligger inte långt från föregångare som Cajsa-Stina Åkerström och Sofia Karlsson. Den enkla men vackra, lite typiskt svenska, sången kompas av fint pianospel, stämningsskapande cello och snälla rytmer. Och så finns vismästaren Mikael Wiehe med på ett hörn i antikrigslåten Vakna. Allt är välskrivet, välspelat och välproducerat. Ett och ett är spåren vackra, harmoniska. Ändå är det något som gör att jag inte riktigt rycks med. Jag tror att det är avsaknaden av tvist i både text och melodi. Jag kommer på mig med att önska att Sara Thuresson ska våga lite mer, ta i lite, smutsa till det. Bryta av mot snällheten.