Snälla häxäventyr

Kiki är häxa, hennes mamma också. När Kiki fyller 13 år är det dags för henne att klara sig själv. Så hon tar sin kvast och sin talande katt Jiji och flyger i väg. Hon kommer till en stad, får bostad hos ett snällt bagarpar och öppnar där en sorts budfirma.
Alla tecknade figurer har mangaserierunda ögon och den lilla staden ser ut som vilken centraleuropeisk ort som helst, trots att filmen är gjord i Japan. Regissören lär ska vara influerad av resor i Europa, bland annat till Stockholm och Visby och den riktigt falkögda biobesökaren kan till och med se skyltar på svenska här och där.

Handlingen rör mer Kikis förmåga att skapa egna relationer med nya människor än renodlad magi. Hennes förmåga att trolla inskränker sig till att flyga på en kvast och att kunna prata med sin katt. Det visar sig att det är helt nödvändigt att hon har hjärtat med i allt, annars bleknar hennes begåvningar bort. Berättelsen är snäll och lite söndagskoleaktig. Mot slutet blir det ganska spännande och Kiki blir en slags superhjälte.

Detta är en film av den japanska filmskaparen Hayao Miyazaki från 1989 som först nu nått våra breddgrader. Hans senare animerade succéer Sprited away fick en Oscar 2003 och Det levande slottet Oscarsnominerades 2006. De är mer inriktade på en allålderspublik och kan beskrivas som drömskt surrealistiska.
I Kikis expressbud är tonen mer klassiskt sagobetonad och riktigt lika stark filmupplevelse är den inte, men som barnfilm är den gulligt underhållande och sympatisk.

Snälla häxäventyr

Japanska, tecknade Kikis expressbud om häxan Kiki är mer klassiskt sagobetonad och mindre surrealistisk än Hayao Miyazakis succéer Spirited away och Det levande slottet, men som barnfilm är den sympatisk, skriver Susanne Sigroth-Lambe.