Jag har nu bott i Uppsala i – låt se – trettiotre år. Ganska ofta har jag hamnat i samma diskussion: är Uppsala, landets fjärde stad, en storstad eller småstad? Jag har lokalpatriotiskt svarat ”storstad”. Men när jag nu försöker summera året 2013 märker jag att jag alltmer lutar åt att Uppsala är en småstad. Inte till ytan eller antalet invånare. Men i debattklimatet. Annars finns det mycket som skett under 2013 som nog skulle lett till krav på ansvar i litet större städer.
Under hösten har UNT återkommit till de märkliga turerna kring Byggnadsnämnden och det faktum att bygglov delas ut innan formellt beslut fattas. Det har varit en följetong om man bläddrar bakåt i årgångarna – byggnadsnämndens ordförande Hahne får återkommande kritik för självsvåldigt agerande, år efter år, nu senast av kommunens egna revisorer. Det allvarligaste är det som UNT tar upp den 11/12, med anklagelsen att man medvetet avstår från att utreda svartbyggen, som ”läggs i en låda där det idag ska finnas någon hyllmeter med handlingar.” Jag tror inte man kan göra så i Göteborg längre. Men som kommunstyrelsens ordförande Per Ahlstedt så träffande uttryckt det, ser han ”ingen anledning att agera”.
Under hösten har det så smått börjat en diskussion om skakiga resultat och sjunkande lärartäthet i Uppsalas skolor. Den 23/11 kritiserade Per Kornhall, vars debattbok ”Barnexperimentet” rört om i skolvärlden, ett antal påståenden av den ansvariga politikern Cecilia Forss. ”All vedertagen forskning visar att det inte finns något tydligt samband mellan kostnader och studieresultat i skolan”, skrev Forss 22/11. Skolverkets egen rapport från 2010 om de sjunkande resultaten i svensk grundskola säger något annat: där pekar man på segregationen och den tilltagande bristen på resurser för att motverka vad man kallar ”socioekonomiska faktorer”. Ändå säger kommunen upp alltfler lärare och ökar klasstorlekar, samtidigt som en del av skolornas budgetunderskott beror på den hyra man ska betala – till kommunen. Uppsala ska ha ”Sveriges bästa skola” – enligt politikernas slogan. Men ”sparkrav, större klasser och nedslitna lokaler är i stället vardag” skrev UNT för ett år sedan.
I augusti inföll så en olaglig demonstration av nazister på gågatan, då två personer misshandlades. Såväl jag själv som UNT:s ledarsida frågade, ganska artigt, Uppsalapolisen om de kunde förklara varför ingen lagförts för saken. Vi väntar fortfarande, lika artigt, på ett svar. Men det har å andra sidan bara gått fyra månader.
Nja, får jag säga till vänner i storstäderna, Uppsala är nog en småstad. Stadshuset är klätt av teflon och här finns sällan någon ”anledning att agera”. Så är det och så har det alltid varit i Kamomilla stad.