Smärtsam kärlekshistoria

Linus Tunström har länge levt med tanken att på något sätt arbeta med Göran Tunströms roman Tjuven. Handlingens Uppsalaanknytning gjorde att han bestämde sig för att förverkliga planerna när han utnämndes till chef för Uppsala Stadsteater.
- Man kan aldrig leva upp till allas inre bilder av en bok. Det enda jag var övertygad om när jag började arbeta med den för Uppsala Stadsteaters stora scen var att det inte skulle komma att bli tråkigt i alla fall, säger Linus Tunström från en soffhörna på sitt kontor.

Från början hade han tänkt arbeta med texten som han gjorde med uppsättningen av Juloratoriet på Orionteatern. Där hade han själv plockade delar ur texten och lät skådespelarna improvisera runt dem. Men han insåg att det skulle bli alldeles för tidsödande sätt denna gång. I stället kontaktade han dramaturgen Armin Kerber, som han arbetat med i Bern i Schweiz med uppsättningen av Ett drömspel under förra året.
- Armin ser sig inte som författare utan som teaterarbetare. Han behärskar väl ett sceniskt språk och har gjort en dramatisering där man ser de olika berättarstilarna, som i romanens olika delar, säger Linus Tunström.
Armin Kerber har gjort dramatiseringen på tyska och sedan har den översatts. I den är det romanens och pjäsens Johan som berättar familjehistorien för sin son.
- Pjäsen handlar också om att berätta, både på det sätt som vi alla dagligen gör i det lilla, men också om den mänskliga kampen att nå varandra, säger Linus Tunström.
Berättelsen utspelas på flera platser, i Sunne i Värmland, i Uppsala och i Ravenna. Det kräver en viss rörlighet i scenografin. Linus Tunström och scenografen Ulla Kassius satte sig ned och arbetade fram den under tre dagar i juni.
- Vi kan ju aldrig leva upp till allas inre bilder av de här platserna. Vi bestämde oss för att det inte skulle bli en skildring av fyrtiotalets fattigsverige, utan för att lyfta fram något mer tidlöst, existentiellt och att berätta med moderna, avskalade medel, säger Linus Tunström.
- Målet är att vi ska få publikens egna inre bilder att rulla.
Hedvig är en av hans favoritfigurer i romanen. Han beskriver henne som smärtfylld figur, men med roliga ordval och att det krävs lite speciella kvaliteter av den skådespelare som ska gestalta henne.
- Jag har ett nära förhållande till romanen. När jag läst högt ur den för människor som står mig nära har det hänt att jag börjat gråta.

Kanske du hör din pappas röst, föreslår jag och han blir tyst i en mikrosekund.
- Det har du rätt i, det är det mest självklara, men det har jag inte tänkt på, säger Linus Tunström.
Han menar ändå att mängden av förväntningar på vad han gör med Tjuven är varken större eller mindre än vad han brukar känna när han regisserar.
- Det som upptar mig mest hela tiden är hur ska jag knäcka koderna så att det där lilla extra händer som får föreställningen att lyfta. Jag har haft några stunder av ruelse inför uppgiften, men för det mesta jobbar jag bara på, säger Linus Tunström.

Smärtsam kärlekshistoria

En omöjlig och smärtsam kärlekshistoria och en berättelse på flera plan, kallar Linus Tunström Tjuven. Han regisserar en berättelse som han känner väl, då den är skriven av hans far, Göran Tunström.