En nära 90 minuter lång tecknad film som helt saknar dialog. Kan det vara något? Jo då, åtminstone till stora delar fungerar det. ”Småkryp: Långfilmen” är småkul och en fest för ögat, även om den inte håller ända in i mål.
Upphovsmakarna har tidigare gjort ett antal ”Småkryp”-kortfilmer som bland annat visats i svensk barn-tv, det är små humoristiska betraktelser om insekters vardag. 3D-långfilmen, som blivit en biosuccé i hemlandet Frankrike, följer samma koncept. Precis som i föregångarna är insekterna gjorda i dator medan miljön är verklig – i det här fallet en naturskön fransk dalgång.
”Huvudrollsinnehavaren” är en nyckelpiga som kommit bort från sin familj. Snart blir den vän med en skara svartmyror som kommit över en ask sockerbitar efter en picknick. Denna åtråvärda skatt ska de försöka föra till myrornas stack. Det blir en strapatsrik och farofylld färd, inte minst för att ett gäng elaksinnade rödmyror är redo att göra allt för att komma över godsakerna.
Det är en charmig och ganska spännande film, ibland lite poetisk dessutom med ett par vackra drömsekvenser om sommarängar. De små krypen kommunicerar med varandra med kroppsspråk och ljud på ett sätt som även tittaren förstår. Animationerna är snyggt gjorda och insekterna blandas med riktiga miljöer på ett sätt som ser helt naturligt ut.
Filmen är som bäst under färden med sockerbitarna, när våra hjältar bekämpar olika hinder i naturen och blir jagade av sina förföljare. Mot slutet utmynnar handlingen i en utdragen slutstrid som tyvärr känns alldeles för lång – trots att det här fläskas på rejält med actionscener så blir det inte särskilt spännande.
En del likheter kan skönjas med Pixars datoranimerade ”Ett småkryps liv” från 1998; även här handlar det till exempel om vilka stordåd ett gäng vänner kan åstadkomma ifall de samarbetar. Riktigt så underhållande är den franska filmen inte, även om den är mera finstämd.