Smakligt animerad råttrulle

Jag blir säkerligen inte den första som hämtar metaforer från matvärlden för att beskriva den animerade Råttatouille. Det ligger så att säga i sakens natur och filmens handling, att beskriva filmen som välsmakande, med välkomponerade karaktärer kryddade med en god historia. Dess arom sprider sig i sinnet som vilken god sås som helst, eller varför inte likt fransk grönsaksröra, ratatouille? Men en och annan seg och senig bit finns också, främst i filmens andra hälft.

Råttan Remy är född med välutvecklade lukt- och smakorgan. Dessutom har han ett brinnande intresse för matlagning. Men hans arttillhörighet sätter käppar i hjulet för en önskad och drömd framtid som ansvarig på en gourmetkrog. Säg den hälsovårdsinspektör som inte skulle stänga vilket matställe som helst vid blotta anblicken av hans nakna svans.
Remys familj är inte heller speciellt förtjusta i hans faiblesse för välkomponerad mat. "Tyst, och ät dina sopor", snäser hans pappa buttert, medan Remy drömmer om vad oregano och timjan kan göra för en fläskbit.
En katastrof i råttvärlden för honom till en gourmetrestaurang i Paris och där lär han känna den hopplösa kocklärlingen Linguini. Han har inte begåvning för avancerad matlagning utan får mest syssla med restaurangens sopor. Efter lite förvecklingar beslutar sig Linguini och Remy för att samarbeta. Men de måste förstås smyga med det. En ansedd matskribent - i den engelska versionen med Peter O´Tooles röst - får dock smak för maten som serveras på just deras restaurang.

Bakom denna djur- och människosaga döljer sig en berättelse om att finna sin egen kreativa väg, utanför kvävande familjeband och bortom förväntningar från alla håll. Historien om den udda, kreativa, varelsen har berättats många gånger förut men fortsätter att ha sin charm även i denna allegori och tilltalar förmodligen de flesta åldrar.
Animationen är mycket välgjord. Paris är kitschigt karamellfärgat. Filmens animerade människor har drag av karikatyrer, drag som förstärker deras personlighet. Varje fjun i råttpälsarna böljar vid minsta fläkt, precis som det gjorde i monsterpälsarna på samma animationsbolags, Pixars, Monsters, Inc. Råttornas gestik är mycket uttrycksfull. Det är ju bevars franska råttor och deras värld och relationer är en spegel av människornas.
Synd då att denna välsmakande soppa går på tomgång i den sista hälften. När karaktärerna är etablerade och man börjar förstå varthän intrigen ska bära i väg stelnar berättartempot i aladåbform. Matlagningsglädjen består dock, kanske mest till förnöjelse för vuxna biobesökare.

Smakligt animerad råttrulle

Råttatouille är smakligt animerad, med välkomponerade karaktärer och kryddad med en god historia. Men en och annan seg och senig bit finns också, konstaterar Susanne Sigroth-Lambe.