Små bokstäver tar revansch
KRÖNIKA. I matchen mellan gemener och versaler satsar Anna Ehn på gemenerna. Men versalerna ger sig inte så lätt, trots gemenernas övertag i sms, mail och sociala medier.
Anna Ehn
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Håller gemenerna, de små bokstäverna, till och med på att ta över?
Mja. Inom sociala medier i alla fall. På Facebook och i sms. Även i mejl. Ställen där man skriver i stället för att ringa, där man ersätter talspråk med skriven text och där det därför måste gå fort. Inga onödiga tryckningar, ingen besvärlig shifttangent. Bara snabba ord, ett rappt svar: klick-klick-klick och i väg.
Åtminstone misstänker jag att det var så det började, det här bruket av enbart små bokstäver.
Och nu har det blivit mer än bara ett sätt att spara tid. Den gemena texten får ett, vad ska jag säga, mer intimt tilltal. Lite nedtonat, vardagligt. Den signalerar att du och jag känner varandra och kan varandras koder. Vi kommunicerar, och vi kommunicerar bra. Vi behöver inte de klumpiga versalerna för att förstå varandra, såvida man inte ska vråla ut ett budskap: "HAHAHA". Storskratt. Då kan versalerna tillfälligt duga.
Men de stora bokstäverna ger sig inte så lätt, det ska man ha klart för sig. Eller ska man rent av göra det till en generationsfråga och säga att den äldre generationen värnar sina versaler, och det mer än någonsin?
För när det gäller det mer formella språket, det i tidningen tryckta, är versalerna fler än någonsin. UNT:s språkvårdare går till och med så långt som att kalla det för en överversalisering (underbart ord, för övrigt): "Det är för många stora bokstäver i tidningen, liksom i det svenska språkområdet i övrigt. Några färska exempel: Det heter Ärna backe (inte Ärna Backe) precis som Sala backe, Tuna backar och Gränby backe.", fick vi som jobbar på UNT veta häromdagen, i ett meddelande med den uppfordrande slutklämmen: "Stora bokstäver är inte finare än små!".
Jag håller med. Jag är barnsligt förtjust i små bokstäver. Tycker de är så... charmerande. Och faktum är att jag tagit efter det där gemena språkbruket i mina mejl, åtminstone när jag skriver till dem som ingår i min "gemena sfär", en inre krets av personer som jag ofta har kontakt med. Kändes lite konstigt att skriva "anna" första gången efter år av "Anna". Men man vänjer sig.
Så brottningen mellan versaler och gemener lär fortsätta. Men vore jag tvungen skulle jag satsa mina pengar på gemenerna.