Ola Olofsson är inte bara krönikör i Helsingborgs Dagblad utan även tågpendlare. På väg till och från jobbet hajar han ofta till över snygga tjejer, berättar han i sin senaste krönika (14/6, HD). Inget märkligt med det, kan man tänka, snygga människor åker ju också tåg. Men Ola Olofsson har ett problem: hur ska han kunna informera de snygga människorna om att de är snygga utan att själv uppfattas som "creepy"? Han vill ju bara vara en vänlig medmänniska, en generös man på tåget, med den goda viljan att vilja "göra någons dag". Så fint av Ola Olofsson.
Nej. Det är det inte. Det är inte fint att ta sig rätten att recensera främmande människors kroppar. Att det är "positiva" recensioner spelar ingen roll för den som inte bett om att bli recenserad.
Att människor kan ta illa upp över att få höra hans utlåtande av sina kroppar förstår även Ola Olofsson, som avslutar med orden: "Så om du tilltalas av en tvåmeteskille på tåget framöver, döm honom inte för hårt. Han försöker bara ge dig en komplimang". Det logiska kan man tänka sig skulle vara att sluta upp med kroppsrecensionerna, men nej då. Istället är det mottagarens ansvar att ha sympati för sin oönskade recensent.
Hela Ola Olofssons resonemang grundar sig på antagandet att alla kvinnor, oavsett vad de själva säger, vill ha och bör vara tacksamma för ytliga komplimanger.
Ledsen Ola, men det spelar ingen roll hur du levererar dina "komplimanger". Det är creepy! Säkert finns det kvinnor som uppriktigt skulle uppskatta tilltaget att få veta snygghetsgraden på sina ögon eller sin figur av en främling på tåget. Lika säkert är det att många verkligen inte skulle det. Så låt bara bli.