Slopade läkaryrket för fiolen
Göran Fröst pluggade i Uppsala när han bestämde sig för att satsa på musiken. Det ledde honom till en plats i Sveriges Radios Symfoniorkester.
Radiosymfoniker. Göran Fröst valde att bli proffsmusiken efter sju terminer på läkarprogrammet.
Foto: Rolf Hamilton
Göran Fröst kommer från en musikalisk familj. Hans båda bröder är musiker, Martin Fröst spelar klarinett och Johan Fröst piano. Under deras uppväxt i Sollefteå var det bra att ha likasinnade bröder, tycker han.
—Vi hade mycket gemensamt och trots att alla hade samma mål blev det nog inte någon tävling om vem som var bäst. Instrumenten är ju så olika. Det blev inte så svårt för mig att vara bäst i familjen på altfiol, säger han.
Det krävs också tur
Göran Fröst har gått en lång väg för att komma dit han är i dag och enligt honom själv krävs det också en hel del tur eftersom jobben tillsätts efter provspelningar, vilket är en svår situation och även lite av ett lotteri.
Som sexåring började han spela fiol för att sedan också börja spela altfiol.
—Att vara stor och spela altfiol har sina fördelar och att vara stor och spela fiol har sina nackdelar, säger han.
När han bestämde sig för att satsa på musiken blev valet av altfiol inte så svårt.
Men Göran Fröst kunde lika gärna ha stått i en sjukhussal som att sitta i Radiosymfonikerna i Berwaldhallen i dag. Han bodde åtta år i Uppsala och hade siktet inställt på att bli läkare, tills en dag efter sjunde terminen på läkarprogrammet. Han blev skoltrött och bestämde sig för att ta studieuppehåll.
Paus från musikerlivet
Efter att ha spelat väldigt mycket under många år hade han börjat se nackdelarna med musikerlivet och tog en paus. Nu kände han att han verkligen ville börja igen och sökte till Musikhögskolan i Stockholm, vilket ledde till en plats på Edsbergs Musikinstitut.
—Det är en fantastisk skola. Miljön där är perfekt för stråkmusiker, säger han.
Tiden i Uppsala innebar mer än bara studier. Under sju år var Göran Fröst sångare i Attraktionsorkestern, ett av Norrlands nations storband.
—Man får ta fram en helt annan sida av sig själv när man sjunger jazz än när man spelar, säger han, men berättar att han numera bara sjunger på personalfesterna.
Kräver mycket jobb
Det har inneburit mycket slit att komma så långt som Göran Fröst har gjort. Han berättar att det som med så mycket annat kräver mycket jobb även när det känns som jobbigast. Det är timtal av övning ensam varje dag vid sidan av Radiosymfonikernas repetitioner. Och det behövs. Det är många nya verk som ska repeteras in eftersom Radiosymfonikerna bjuder på en ny konsert varje vecka.
En av de största skillnaderna mellan professionella musiker och amatörmusiker är att man som proffs har fördelen att kunna få fler kickar än amatörer. Samma känsla ligger bakom och samma lust att spela finns, men som amatör har man inte samma möjligheter att få leva ut det fullt, genom att stå på scen.
Skickliga dirigenter
Ett sidointresse för Göran Fröst är att dirigera. Han är repetitör för Uppsala Kammarstråkar och i juni ska han delta i en masterclass och dirigera Gävle Symfoniorkester.
Han blir mycket imponerad av skickliga dirigenter. I maj spelade Radiosymfonikerna med den koreanske dirigenten Myung-Whun Chung. Göran Fröst berättar om arbetet med honom som det roligaste han gjort med Radiosymfonikerna så här långt.
—En dirigent ska hjälpa och inte störa. Han måste lämna frihet samtidigt som han ibland måste styra tydligt för att få hundra personer att spela tillsammans. För en konsertproduktion på en vecka har en ny dirigent väldigt kort tid på sig att visa att han är en bra chef.
—Han har inte tid att bjuda folk på drink, ge någon en dunk i ryggen och fråga hur familjen mår, säger han. Det är ett krävande jobb.
Så jobbar vi med nyheter