Slätstruken vänsterrevolution

Röda stjärnor och politiska slagord på Armed loves omslag kontrasteras av ett ganska klassiskt "pojke-möter-flicka"-tema i låtarna. Visst, pojken kastar gatsten och flickan är maskerad, men den som väntar sig att få veta vad de punkiga norrlänningarna vill med sin politik blir besviken. Slag­orden blir mest till korta signaler till vänsteraktivisterna i publiken, en romantiserad bild av en revolution lyssnaren väntas längta efter.Lite slätstruketAmerikanske Rick Rubin har producerat, det låter rockigt, tätt och mer Rolling Stones-svängigt än garagestötigt. Orgeln i The way I feel about you lockar fram en bleknad känsla av den soul som 60-talets brittiska band körde ner i sin rockblandning. Tamburindrivna Black mask är egentligen betydligt närmare sådant som både Oasis och The Charlatans gjort i England än den norrländska hardcore Dennis Lyxzén tidigare sysslat med.Problemet är att när Lyxzén sjunger så här snällt (inte mycket skrik, ibland härmar han nästan Kristofer Åström) och låtarna är så vanligt pop­rockiga så blir det ? lite slät­struket. Och då känns revolutionens glöd rätt långt borta.