Skruvad film med stjänglans

Men det är ju också en Coen-film, med de speciella regler som en sådan spelar under. En sådan regel är den alldeles särskilda sorts humor där en astmainhalator kan bli ett dödligt vapen och skilsmässoadvokaternas riksorganisation National Association of Matrimonial Attorneys Nationwide naturligtvis förkortas Noman, en annan regel är att brödernas småironiska hållning till händelserna hindrar att man helhjärtat engagerar sig.Intolerable cruelty är alltså inte en screwballkomedi, även om den hela tiden vinkar åt filmer som The awful truth (1937). Valet av George Clooney och Catherine Zeta-Jones i huvudrollerna är också en hommage till Hollywoods storhetstid; George Clooney kommer alltid att rättvist liknas vid Cary Grant, Catherine Zeta-Jones har samma sorts klassiska filmstjärneskönhet som, säg, Ava Gardner. Ljussättningen är utsökt och framhäver alla deras filmstjärnekvaliteter. Här spelar de skilsmässoadvokat med oklanderliga tänder och medelåldersleda (Clooney) respektive mansslukande förmögenhetskarriärist (Zeta-Jones). De möts under hennes första skilsmässa; han är makens advokat.Kärleken spirar naturligtvis, men detta tilldrager sig i en värld där även ärlighet kan användas för att ge fördelar. Clooneys karaktär, Miles Massey (det fulländade namnet i en artificiell värld), är full av beundran för hur Zeta-Jones Marylin Rexroth obekymrat massakrerar konventionella moralregler i sin strävan att bli ekonomiskt oberoende. "Folk åker inte på safari för att de hatar djur" säger hon som svar på frågan om hon hatar män.De två är filmens odiskutabla stjärnor, men de backas upp av en briljant ensemble. Richard Jenkins (pappan i Six feet under, bland annat) gör en sammanbiten rättslig motståndare till Miles Massey, Jonathan Hadary excellerar i märklig brytning som fransk baron, Julia Duffy slappar vid poolen i en exakt bild av oförtjänt och imbecillt välstånd, men framför allt uppenbarar sig Billy Bob Thornton som högljudd och i sammanhanget odrägligt godhjärtad oljemiljonär. Bara Geoffrey Rush som bedragen tv-producent faller ur ramen med sitt onyanserade skrikande. Förskräcks alltså inte över hur filmen börjar; det går snabbt över.