I senaste numret av Vi Läser skriver Ika Johannesson om författare som delar med sig av sin sorg, med utgångspunkt i Tom Malmquists ”I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv”. Boken, som släpps i augusti, handlar om när hans gravida fru åkte in för ett akut kejsarsnitt, och dog en vecka senare.
”Själv har jag aldrig varit rädd för ångest och smärta, utan snarare bejakat sådana känslor”, säger han i artikeln. Han skriver inte för att hantera sorgen utan för att omfamna den.
Sorgen är annars något vi vill komma över och möjligen lära oss leva med. Att medvetet låta sig uppslukas av den slår mig som något oerhört modigt, men kanske är det för författare inte helt ovanligt. Kanske är det så att de med sina ord och sitt hantverk helt enkelt är bättre utrustade att sörja.
En av de vackraste sorgeskildringar jag läst är CS Lewis ”Anteckningar under dagar av sorg”, där han skriver om sina känslor efter att hustrun Joy Davidman dött i cancer. ”Jag inte bara lever varje ändlös dag i sorg, utan lever varje dag med tanke på att jag lever i sorg. Tjänar desa anteckningar bara till att förvärra den sidan av saken?” Att skriva om sorgen kräver att han inte bara måste undersöka varje vrå av den, utan också fullständigt blottlägga sig själv och sina känslor för kommande läsare. Det är fullt förståeligt att han först valde att ge ut boken under pseudonym, och desto starkare av författare som Tom Malmquist att inte göra det.