Vissa av nykomlingarna kommer att älska studierna, studentlivet och staden. Några kommer att avsky alltsammans. De flesta är kluvna eller nöjda.
Likadant är det med studenten i litteraturen. Movitz skulle bli student i Fredmans sång nr 28, men gav upp och ”lärdomssätet flydde”. Nu i veckan läste jag Linn Spross nyutkomna Grundläggande studier i hoppfullhet och hopplöshet och mötte studenter som var pessimistiska, osäkra och tveksamma. Av den stora, livsbejakande revolutionen blir det dessvärre bara en fingertutt. De kunde kanske bilda klubb med Movitz, om inte på Tre remmare så på nationspub.
Universitetsromaner är sällsynta i dagens svenska litteratur. Förr fanns det ganska många. Under läsningen av Spross bok tänkte jag på Gun-Britt Sundströms Student -64 (1966), som behandlar liknande teman fast för nästan femtio år sedan.
Det vore intressant att läsa de båda böckerna bredvid varandra.
Genren är betydligt större utomlands, inte minst i anglosaxiska länder. Bland de senaste årens bästsäljare märks Jeffrey Eugenides En kärlekshandling, där verklighetens kärlek ställs mot den klassiska romanens, och David Nicholls En dag. Kanske kan man tala om två delgenrer. Dels finns professorsromanen (eller möjligen lektorsromanen), med representanter som C.P. Snow, Kingsley Amis och David Lodge. Dit hör även Zadie Smiths mästerliga Om skönhet, som utöver det akademiska skildrar mötet mellan nationaliteter och etniciteter samt mellan stad och universitet. Dels finns studentromanen. I Evelyn Waughs En förlorad värld står studietidens Oxford för ett förlorat paradis, och så är det även i Dorothy Sayers Kamratfesten, där en cynisk deckarförfattare ånyo stiger ned i ungdomens flod och omvärderar sitt liv och författarskap.
Varför skrivs inte fler romaner från svenska universitet? Det är ju så litterärt tacksamt. Vi har unga människor i en ny miljö, som knyter nya kontakter och ifrågasätter sina liv. Intressanta gestalter kan strösslas in, det finns möjligheter till utvecklingsroman eller kollektivroman, till kärleks- och vänskapsteman. Nationer och ämnesföreningar kan spela samma roll som fraternities och sororities i amerikanska romaner. Rum finns för både allvar och komik. I en tid när så många studerar på universitet skulle författaren kunna kombinera det bekanta med det främmande – två av de element som läsare gärna söker i fiktionen.
Samtidigt är inte universitetsromanen enbart för akademiker. Blir det riktigt bra handlar den om mycket mer än studier, kärleks- och pengabekymmer och en eventuellt ljusnande framtid. Då blir fiktionens universitet till ett mikrokosmos, en liten värld som rymmer alla element från världen utanför.