Bilden av Agnes von Krusenstjerna, författaren som gjorde både skandal och succé i 1920- och 30-talets Sverige, har länge varit kluven. Hon var adelsflickan som ville gå sin egen väg. Hon var en författare med stark konstnärlig integritet som samtidigt ville tilltala de stora massorna. Hon var driven av en intensiv skaparglädje men tillbringade långa perioder av sitt liv på mentalsjukhus.
För Anna Williams, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och aktuell med boken Från verklighetens stränder, är just kluvenheten en av de saker som gör von Krusenstjernas liv och författarskap så fascinerande.
– Jag har länge varit intresserad av hur kvinnliga författarskap skildras i litteraturhistorieskrivningen. Av von Krusenstjerna är det en väldigt kluven bild som träder fram. Hon framställs både som en skicklig berättare men också som en gottköpsförfattare som ville provocera och sälja mycket. Det var egentligen först med 70-talets feministiska forskning som hon på allvar lyftes fram igen.
Och provocera gjorde hon. I romansviten om fröknarna von Phalen, som gavs ut i sju delar på 1930-talet, skrev von Krusenstjerna på ett ovanligt öppet sätt om, inte minst kvinnlig, sexualitet. Något som väckte livlig debatt.
– Hon ville skriva romaner som verkligen upprörde, säger Williams. Hon gjorde medvetet uppror mot sin adliga uppväxt. Samtidigt skrev hon ju bara om den värld hon kände till. Hon utforskade sin egen klass och skildrade en tid då adeln började förlora sina privilegier. Det var många i hennes närmaste krets som blev upprörda och hennes adliga familj bröt med henne, vilket var ett stort trauma för henne.
Williams har i sin bok både skrivit en författarskapsstudie och ett diktarporträtt. För att fånga kluvenheten i Krusenstjernas författarskap menar hon att det varit nödvändigt att ”gå den biografiska vägen”.
– Många har valt att tolka hennes verk biografiskt, vilket ju i sig inte är fel. Men för mig har det varit viktigt att också peka på det där förvandlingsnumret, hur hon verkligen lyckas göra litteratur av sina erfarenheter.
Och Krusenstjerna är inte bara intressant som ett litteraturhistoriskt studieobjekt, utan är en författare som fortfarande går att läsa med stor behållning, menar Williams.
– Hon skriver om ämnen som fortfarande känns angelägna och som jag tror många kan känna igen sig i. Hon har en skarp blick och en väldigt levande berättarkraft. Det är väl främst det som gjort att hon överlevt som författare och går att läsa än i dag.