Många känner redan till den närmast overkliga berättelsen om mannen som lämnade in en låda med föremål till auktionsföretaget Metropol i Stockholm i hopp om att den stora oljemålningen åtminstone kunde ge honom åtta till tiotusen kronor. Den visade sig vara värd betydligt mer än så.
Att det var en alldeles speciell dag på Uppsala auktionskammare märktes redan innan kvalitetsauktionen inleddes på tisdagsförmiddagen. Knut Knutson vankade av och an i salen och tog emot förhandsbud på telefon medan de potentiella köparna och deras kostymklädda ombud slog sig ned för att dricka vatten ur vinglas.
Det surrades och stimmades på svenska, engelska och ryska. Kanelbullarna och de inplastade mackorna stod orörda. Alla var fokuserade på den stundande handeln med rysk konst.
Auktionen inleddes på ytterst modesta nivåer. Slutpriser på ett par, tre tusen var inte ovanliga för allehanda skildringar av ryskt vardagsliv under förrförra seklet.
När dagens höjdpunkt väl närmade sig rätade många på ryggen och ljudnivån steg till minst den dubbla. De utposterade säkerhetsvakterna flackade rastlöst med blicken. Från att ha gett intrycket av att det bara var en vanlig dag på jobbet började nu Knut Knutson plötsligt att luta sig över pulpeten och svinga klubban framför sig som en dirigent.
- Utgångspris: fem mijoner, five million, sa han på sin säregna Smålandsengelska.
Brett leende fortsatte han att leda den uppskruvade pengastegringen till oanade nivåer.
- Fem miljoner ett hundra tusen, fem miljoner åtta hundra tusen, sex miljoner, fortsatte han.
- Fantastiskt, viskade någon i publiken.
De anonyma ombuden väste upphetsat i sina mobiltelefoner: ”Vill du ha priset i euro eller dollar?”. ”Six point five million. New bidder!”.
På hedersplats, rakt bakom Knut Knutson själv, hängde tavlan som var föremålet för allas uppmärksamhet: Ivan Ajvazovskijs skildring av slaget vid åländska Bomarsund 1854 då ryssarna ställdes mot brittiska och franska styrkor. En mycket välgjord men ganska ordinär oljemålning för den oinvigde - en unik kulturskatt för kännaren.
När Knutson slog klubban i bordet en sista gång lyste den smått ofattbara summan 7 600 000 kronor på bildskärmen. Han passade på att gratulera alla inblandade.
Efteråt var han också tämligen säker på vilken sorts köpare det var.
– 95 procent av den här sortens objekt säljer vi till ryssar. Många av dem bor på franska Rivieran.
Oavsett vem den nya ägaren är så lär personen i alla fall knappast kalla sitt senaste inköp för skräp.