Skrämmande realism i viktiga Gomorra

2006 utgavs Gomorra, en bok som ledde till att författaren Roberto Saviano idag, liksom Salman Rushdie, tvingas leva under skydd av livvakter. Romanen är ett avslöjande insider-reportage om Camorran, Neapels maffia, skyldig till omkring 4 000 mord och betydligt mäktigare och farligare än exempelvis den sicilianska maffian. Med en årsomsättning på cirka 900 miljarder kronor är Camorran inte endast en kriminell rörelse utan, enligt Saviano, snarast en ekonomisk organisation som styr bland annat vapen- och narkotikahandeln, byggindustrin samt hanteringen av sopor och giftigt avfall. Svårigheterna att sätta fast camorristerna ökar i och med att en stor del av deras illegalt förvärvade kapital investeras i legala projekt, såsom textiltillverkning, mode, design och återuppbyggnaden av Twin Towers i New York. Camorrans mansstyrda värld har många ansikten: barn som levererar droger i sina skolryggsäckar, ungdomar som upprätthåller maffians maktstrukturer med AK4:or samt kostymklädda affärsmän i globaliseringens centrum där ingen verkar ifrågasätta hur pengar införskaffas.

Många av dessa inslag skildras i filmen Gomorra, en skrämmande realistisk berättelse som följer fem av figurerna ur Savianos bok. Det napolitanska ghettolivet är en deterministisk tillvaro. Makt, pengar, droger och blod är allt. Varje hämnd besvaras med en ny. Ett liv är inte värt någonting.
Fastän det bara är januari vågar jag slå fast att Gomorra är 2009 års viktigaste film. Med ett lyhört kameraarbete och enastående amatörskådespelarinsatser fångas den brutala stämningen i en hopplös värld där ingen går säker. Det dokumentära fotot är främst inriktat på närbilder, ett genialt drag som intensifierar verklighetsupplevelsen till den grad att man totalt glömmer filmformatet. Ken Loach framstår plötsligt som blek i jämförelse med Garrones gripande realism som bär spår av såväl dansk dogma som de fenomenala tv-serierna Bläckfisken och The Wire.

Gomorra må vara staden som Gud förstörde i Bibeln men i verkligheten behövs ingen Gud. Camorran har placerat sig i den positionen. Savianos bok och Garrones film uppenbarar maffians fascistiska men samtidigt anarkistiska strukturer utan några som helst försköningar. Att Neapel begravs under sopberg, att vattnet förgiftas av de giftiga avfall som maffian olagligt dumpar på uppköpt mark och att romer attackeras och hotas av Camorran är inte bara italienska angelägenheter. I Malmö saknar nio av tio romer arbete och hälften av de romska barnen går inte i skolan. Uppenbarligen är de inte utstötta bara i Italien.

Skrämmande realism i viktiga Gomorra

Fastän det bara är januari vågar jag slå fast att Gomorra är en av 2009 års viktigaste filmer, hävdar Hanif Sabzevari.