Skrämmande bra stilstudie i spökerier

I en isolerad herrgård på ön Jersey har Grace, spelad av Nicole Kidman, och hennes två barn bokstavligen dragit sig undan världens ljus. Barnen lider nämligen av en gåtfull sjukdom som gör att de kan dö om de utsätts för dagsljus. Året är 1945 och de väntar på att familjefadern ska återvända från fronten. De vet inte vad som hänt honom.Av någon anledning har husets tjänstefolk lämnat dem brådstörtat. Men en trio nya tjänare dyker upp en dag och erbjuder sina tjänster. Ungefär samtidigt börjar den lilla flickan prata om att det finns fler i huset ?Den strängt religiösa Alice har skapat hårda och lite bisarra regler för hemmet. Varje dörr måste låsas innan nästa öppnas, till exempel, och givetvis måste stora, tunga draperier dras för i de rum som barnen ska vistas i. Detta isolerade halvdunkel är förstås en grogrund för allt möjligt vad gäller fantasier och rädsla. Hela herrgårdsbyggnaden och dess omgivningar andas skräckgotik.Skickligt och tämligen långsamt bygger den spanske regissören Alejandro Amenábar upp stämningen. Det lugna och allt annat än hysteriska tempot är en extra finess, liksom avsaknaden av blod och datoranimerade rysligheter. Just berättelsens långa uppförsbacke är å andra sidan också en av filmens svagheter. Det dröjer ett tag innan händelserna tar fart.Sneglat åt HitchcockNog har filmmakaren sneglat åt andra mästare i genren som Hitchcock och Chabrol. Exempelvis finns här flera scener filmade ur olika vinklar i dunkla trappor där den som går bär den enda ljuskällan. Men regissören verkar också ha inspirerats av mer sentida rysarfilmskapare som Shaymalan. Det finns en släktskap mellan dennes Sjätte sinnet och The others, trots att filmerna utspelar sig under olika decennier och på skilda platser.I The others härskar mardrömmens språk, men den är även ackompanjerad av ett stråk vemodig romantik.Filmen är en mycket bra stilstudie i skräck och spökerier, men också i hur man som människa kan sträva efter att bringa reda i en skrämmande och gåtfull tillvaro.Att det sistnämnda temat lyser så klart är nog mest Nicole Kidmans förtjänst. Hon gör ännu ett av sina starka och speciella kvinnoporträtt. Att hennes exman finns med i eftertexterna som en medproducent till filmen kan dock få en att fundera.