Skräckis för barn

Klassens datorhackare upptäcker att deras nya vikarie inte finns i något myndighetsregister. Snart anar de att hon är ett alldeles äkta monster. Hon kommer från en planet som håller på att gå under av brist på kärlek, och ska plocka med sig några kärleksfulla jordlingsbarn hem under skenet av en klassresa till Paris.

Inledningen liknar mer tv-serien Riket än en barnfilm: innan sju minuter har gått har en höna blivit mos, en hönsfarmare gått ett hemskt öde till mötes, hans hustru blivit besatt och Carls mor dött. Vad den svenska larvtiteln än ger sken av så är filmen en rejäl skräckis för barn där det verkligt läskiga inte är monstret i sig, utan att vuxenvärlden vägrar tro på barnen. Föräldrarna släpar hellre barnen till Parisbussen än ens reflekterar över att barnens skräck kan vara äkta.

På så sätt liknar filmen Stephen Kings bästa böcker - men till skillnad från King så är det ganska svårt att tro på den här berättelsen. Paprika Steen är underbart otroligt elak som den överlägsna Ulla Harms ("En sådan trist flock med små svettiga degklumpar" utbrister hon efter en utmattande gympalektion). Så snart det blir dags för action och effekter blir det ändå tydligt att filmarna inte riktigt vet vart de ska vända sig: till tolvåringar som äter The grudge till frukost eller till åttaåringar som får mardrömmar av Kanal 5:s barnprogram.

Skräckis för barn

Carl går i sexan och saknar sin döda mamma så mycket att hans klasskamrater kallar honom sinnessjuk. Han höjer inte blicken från bänken förrän en dag klassen får en fruktansvärd vikarie. Min fröken är en utomjording har en diffus målgrupp, skriver Mårten Markne.