Björn Dahlman står vid det lilla dissektionsbordet i Anatomiska teatern. Kråset på hans 1700-talsskjorta är blodigt och smutsigt. På bordet ligger köttiga bitar. De är tydligt konstgjorda och fyllda med tidningspapper, men ändå. Just här dissekerades hängda brottslingar inför Uppsalastudenterna på 1600-talet.
En lykta lyser upp Björn Dahlmans ansikte när han berättar.
– Vetenskapsmannen, Frankenstein, drömmer om att göra människan lycklig och att skapa en odödlig varelse. Men varelsen blir till ett monster i möte med människorna.
Björn Dahlman ska spela både vetenskapsmannen och monstret. Men också gestalta skådespelaren som funderar över vilken människosyn som han ger uttryck för genom sina konstnärliga val.
Ljussättaren Carlos Lundberg, som annars är ljussättare för bland annat Nobelfestligheterna, samt videokonstnären Johan Rödström är också medskapande. Bilderna som projiceras på väggen visar olika former av ondska, som judeförföljelserna under andra världskriget.
Ljudkonstnären Stefan Sandberg ska förstärka rysningarna med knarr, hemlighetsljud och rena skräckeffekter.
Björn Dahlman har dramatiserat och då utgått från Mary Wollstonecraft Shelleys roman med samma titel från 1818.
– Jag är trogen romanen, men har förlagt handlingen till Uppsala i stället för romanens Ingolstadt. Det är fascinerande att just här upptäcktes lymfsystemet, säger Björn Dahlman och pekar på dissektionsbordet, som är en rekonstruktion av hur det såg ut 1662 då Olof Rudbeck gjorde denna upptäckt.
– Jag har också plockat in egna erfarenheter om förhållandet mellan ont och gott från när jag jobbade med Clowner utan gränser i Indien och vad vi såg av prostitution och kriminalitet.
I arbetet med manuset har han haft hjälp av en panel av Uppsalaprofessorer. Kemisten Johanna Rögvall har bistått med specialeffekter för scenen.
Offentlig premiär blir det i dag, lördag och sedan ges föreställningen 21 och 22 november på samma spelplats. Dessutom spelas flera föreställningar för skolelever.
Men det är också på gång turnéer av föreställningen till andra länder, företrädesvis till universitetsstäder som har bevarade anatomiska teatrar. Pjäsen håller på att översättas till engelska och kinesiska.
Björn Dahlman hoppas också att få spela den igen i Uppsala, men det är inte färdigförhandlat än.