Identitetsskaparen
1 Tre generationer av mödrar och döttrar skildras i Pedro Almodovars senaste film "Julieta" (2016). Såriga relationer bland kvinnor och deras familjer är något av denne regissörs specialitet, kanske bäst uttryckt i mästerverket "Allt om min mamma" (1999). Men hans filmer handlar också om nödvändigheten att blicka bakåt, mot de egna rötterna för att skapa en identitet, vilket kön man än tycker sig tillhöra och vilken människa man än har blivit. Mamma som allas vårat ursprung sedd genom försonlig kameralins.
Förvirraren
2 I Suzanne Ostens halvt självbiografiska "Flickan, mamman och demonerna" (2016) ligger en orimligt stor börda på lilla flickan Ti. Hon ska hantera sin mammas psykotiska fantasivärld. Filmen handlar om så jobbiga saker som ett barn som far illa och en mamma som har väldigt ont i själen. Men den rymmer också hopp för barnet som fått en så trasig mamma. Barnets fantasi är dessutom hela tiden med som en läkande kraft. De flesta av oss har kanske inte varit lika förvirrade som den här mamman, men det är trösterikt att se att andra goda krafter kan finnas som reder upp saker och ting.
Revoltören
3 Iranska regissören Behnam Behzadi berättar om kvinnoförtryck i Iran i "Ta hand om mamma"(2016), men mycket går att känna igen även här. Som till exempel förväntningarna på att dottern, Niloofar, är den som ska ta hand om en äldre generation. Bilden av hennes åldrade och lungsjuka mamman i ett luftförorenat Teheran blir till en metafor för kvävande kvinnoförtryck. När läkarna ordinerar lantluft för den sjuka så tar Niloofars bröder för givet att det är deras syster som ska följa med mamman dit. Men Niloofar gör uppror mot det pålagda ansvaret och kanske, kanske blir hennes öde olikt hennes mammas.
Den kuvade
4 Ingmar Bergmanbarnen Fanny och Alexander i filmen med samma titel (1982) älskar sin mamma över allt. Kanske ännu mer när deras pappa dör. Men mamman, spelad av Ewa Fröling, gifter om sig med en sträng biskop, som görs av Jan Malmsjö. Hans bostad är väldigt lik Upplandsmuseet vad gäller exteriören. Interiört är den ett dunkelt inferno av tvång och kontroll, mamman förlorar till och med möjlighet att ta bra hand om sina barn. Men filmen slutar i idyll, med en hyllning till moderskap och "den lilla världen". Mamman Emilia sitter där med ännu ett rosigt barn i famnen.
Datormamman
5 I den senaste Alien-filmen "Alien: Convenant" (2017) anspelas det en hel del på förhållandet mellan mammor och barn. En mänsklig robot får faktiskt aldrig svar på frågan varifrån hans uppfinnare, en människa, kommer. Den dator som reglerar ett helt rymdskepp tilltalas "Mother" av besättningen. Att det sedan är de manliga rollfigurerna i filmen som det elaka viruset får fäste i och att det är de som får "föda" fram rymdmonstren på det mest plågsamma sätt (genom ryggen!), det är väl mer orsakat av någon jämställdhetsdiskussion på filmbolaget som har hamnat lite snett...
Den trasiga
6 Den ensamma mamman i Oscarsvinnaren "Moonlight" (2016) förmår inte riktigt hjälpa sin lilla mobbade pojke. Hon har fullt upp med sitt missbruk, besvärliga kärlekspartners och ett tufft jobb inom sjukvården. Egentligen är det hennes son som är i filmens fokus. Men hans liv formas av en räcka händelser och mammans valhänthet i rollen som förälder har vital betydelse för hans utveckling. Det verkligt fina i Naomi Harris rollprestation som mamman är att kärleken till hennes pojke når igenom både rus och behandlingshemsvistelse.
Katastrofskaparen
7 Hitchcocks stilbildande rysare "Psycho" (1960) gav begreppet modersbundenhet den värsta innebörd som tänkas kan. Norman Bates driver ett ensligt motell där det inte är hälsosamt att ta en dusch i något av rummen. Hans mamma (OBS spoiler!) lever bara i hans huvud, men oj vilket elände denna sjukaste av filmmammor som någonsin har funnits kunde ställa till med ändå. Och vem vet hur hennes mamma hade varit i sin tur...
Den lössläppta
8 Så långt från bilden av en ädel madonna som det bara går befinner sig trion i "Bad moms" (2016). Det är köpekakor istället för hembakade till skolans basar och allehanda röj. Filmen i sig är väl inget vidare, all kvinnlig frigörelsesträvan försvinner i ett moln av trams. Men tänk att få släppa alla måsten och uppskruvade förväntningar på vad mammarollen innebär, om så bara för en stund. Måtte alla mammor få fira i dag, kravlöst och kärleksfullt!