Skolstart hos Norstedts
Även om en skådespelare uppträder i lånta fjädrar finns det ett hemligt språk i rollerna. Det är i det hon eller han själv befinner sig, hävdade Michael Nyqvist, först ut när Norstedts förlag hade sin traditionella sensommarfest i onsdags kväll i det stora förlagshuset på Riddarholmen i Stockholm. Det är om detta hemliga språk Nyqvists bok i höst handlar, skriver Bo-Ingvar Kollberg.
Bo-Ingvar Kollberg
Foto: Jörgen Hagelqvist
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Förlagschefen Eva Gedin inledde och hennes tankar gick till en skolstart. Så upplevde hon själv inledningen på bokhösten och alla känslor som den nya utgivningen väckte till liv. Att reflexioner går i den riktningen hör väl annars inte till vanligheterna i dagens kulturvärld. Hur vittfamnande och samtidigt urvattnat kulturbegreppet blivit, ger en annan titel på förlagets höstlista besked om.
Den bär titeln Tusen svenska klassiker, har utgivningsdag om några veckor och är en översikt över populärkulturens yttringar från 1956, då teven kom, fram till dags dato. Här samsas Lill Babs och Siw Malmkvists Mamma är lik sin mamma med Biskötarna av Lars Norén och tv-programmet Snacka om nyheter. Termen klassiker får väl därmed sägas ha blivit uttänjd så långt det går. Ett snäpp till och gummisnodden brister.
Vad som i höstutgivningen så småningom kommer att kunna göra anspråk på denna hederstitel är inte helt lätt att sia om. Men nog bör Per Agne Erkelius roman Hotel Galicja ligga bra till. Den har vårt förhållande till Holocaust och Auschwitz till tema och Europas vidriga förflutna under första delen av förra århundradet.
Erkelius försöker sig på den i dag nästan helt omöjliga rollen att leva sig in i offrens villkor. När de få överlevande inte finns mera, är det vår uppgift att se till att minnet inte bleknar. Det är Erkelius syfte med romanen, i vilken en åldrande författare blivit hans språkrör.
Lennart Hagerfors ägnar sig för sin del, liksom Michael Nyqvist, åt spaning i ett annat slags det förflutna i den självbiografiska boken Komma bort. Den skildrar författarens hemkomst till Sverige som fjortonåring från missionsfälten i Kongo, där föräldrarna var verksamma. Skrivandet blev för mig en upptäcktsfärd, berättade Hagerfors, när sådant som han först inte kom ihåg uppenbarade sig under författandets gång.
Att ungdomstiden är ett tacksamt motiv som återkommer varje boksäsong, visste vi kanske förut. Ändå var det onekligen modigt av Mariette Glodeck att utan omsvep bekänna att hon i hela sitt författarliv framöver kommer att skriva om hur det är att växa upp. Hennes roman i höst heter En station från Paradiset. I den försöker huvudpersonen undvika smärta genom att stänga av sitt känsloliv. En helt omöjlig strategi som det skall visa sig.
Ytterligare några av de författare som deltog denna kväll var Stewe Claeson, Aris Fioretos och Agneta Pleijel. Stewe Claeson visade även vid det här tillfället sina eminenta utförsgåvor som estradör, de som publiken vid Bokens dag i Uppsala kunde avnjuta för några år sedan. Agneta Pleijel avslutar i september den släkttrilogi som 2006 inleddes med Drottningens kirurg. Nu är det 1830-tal och Pleijel har med boken Syster och bror nått fram till sin pappas farfar. Aris Fioretos roman bär namnet Den siste greken och går i närkamp med frågor som sanningen i litteraturen, det mångtydiga identitetsbegreppet och immigrationens villkor. Vem som döljer sig bakom benämningen "den siste greken" använder han 385 sidor för att reda ut. Det kan nog behövas. Det klassiska Grekland, som ägde bestånd några århundraden före vår tideräknings början, är fundamentet för det mesta i den västerländska kulturen. Där får nog både tv och Lill Babs sägas ligga i lä med råge.