Skolade i mode
Uttryck och kläder genomsyrar deras liv. Som elever på Bolandskolans utbildningar för mode och scenkläder handlar det ofta om vad folk har på sig för Ylva Fröjmark, Anna-Frida Forslund och Marija Söder.
Ylva Fröjmark (t v), Marija Söder och Anna-Frida Forslund tittar antagligen ännu mer än gemene man på hur folk är klädda. Alla tre läser mode och scen på Bolandskolan i Uppsala.
Foto: Sofia Mårtensson
- Därför sover jag helst hos min pojkvän, för då har jag inte tillgång till alla mina saker, säger Marija.
Ylva Fröjmark har perioder då hon bryr sig mer eller mindre om sitt utseende och sina kläder. Någon gång har hon gått till skolan i pyamas. Ibland borstar hon inte håret på en vecka.
— Men hur man än ser ut, så uttrycker man ju något, säger Ylva.
Anna-Frida Forslund, Ylva Fröjmark och Marija Söder läser mode på Bolandsskolan och tittar antagligen mer än andra på hur folk är klädda.
HUR VIKTIGT ÄR det med en egen stil på en skola där många pluggar mode?
— Alla skolor har sin stil, men det finns nog inga som är så färgglada som vi på Boland. Och visst kan det bli lite av tävling — man kan ta i lite och det är lättare att få sticka ut här, säger Ylva.
Hon gillar att ha mycket kläder på sig, lager på lager, och årstider när det funkar bäst är tidig vår och höst.
— I dag har jag en, två, tre, fyra — fem plagg på överkroppen, räknar hon och nyper tag i ett linne bland lagren.
Ylva kan bli inspirerad av trender, men det kan likaväl fungera så att hon får upp ögonen för en färg när många bär den, som att det utlöser en slags motreaktion — att hon gör precis tvärtemot vad modet föreskriver.
Trender kan bli ett måste bland många, men kanske framför allt bland yngre, funderar Anna-Frida.
— Men jag kan bli trött på det när det kommit till en viss punkt. När alla har palestinasjal utan att de vet varför.
YLVA ÄR EN jeanstjej med färg på ett fåtal plagg. Hon drar upp linningen på ett par orangerandiga herrkalsonger ur sina stora pösiga jeans och visar var en av dagens färgklickar sitter.
— Jag och Robyn har nog mest jeanshäng i Sverige, kommenterar hon sina byxor och skrattar.
Såväl second hand som nyköpt eller gammalt omsytt funkar för alla tre. Allt kan vara snyggt. Ylva har en röd pojktröja som hon har klippt till, randig skjorta, jeans och munkjacka.
— Men det mesta är nytt — vad pinsamt! utbrister hon och tillägger att det åtminstone är fyndat på rea.
Efter gymnasiet är Marija inte så säker på att hon vill jobba med kläder, som de andra två. Möjligen som stylist. Hon gillar detaljer och accessoirer och har solglasögon och skor i massor. Hon klär sig oftast i något svart för att det är enkelt att kombinera.
— Min inspiration får jag från decennieskiftena 69—70, 79— 80 och 89—90. Det var då alla bra musiker levde.
I dag bär Marija ett par lånade jeans, "väldigt insydda", tror hon. Till det en T-shirt med egengjort tryck och en munkjacka med utbytt blixtlås.
Anna-Frida byter ofta stil och gillar hängslen och hattar och gör om allt.
— Kläder är inte tillverkade som jag vill. I vår tvättstuga hemma finns det ett rum där folk kan lämna kläder som de inte längre vill ha. Där brukar jag plocka plagg och så gör jag om dem.
Men i dag har Anna-Frida inget omgjort på sig.
— Jag har byxor från det där rummet. De är jättevida, men jag har tagit in dem lite med säkerhetsnålar. Till dem har jag ett knälångt linne, köpt second hand, hängslen till det och så en hatt, båda köpta second hand.
OM DE KOMMER att ha samma stil om 15 år vet de inte.
— Men jag har i alla fall redan bestämt mig för hur jag ska se ut som tant! Jag tycker att det är så fint med "kulturtanter" och jag gillar randigt, trikå och lager på lager, säger Ylva.
Deras personliga måsten i vår är de alldeles nya solglasögonen eller det blonderade håret för Ylva och något av alla paren solglasögon för Marija.
Anna-Frida tvekar.
— Kanske den här hatten. Eller rullskridskorna jag har efter min syster — dem är jag kär i.
— De känns väldigt -91, konstaterar Marija.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!