Ulf Lundell har gjort det. Bob Dylan också. Och Mikael Wiehe gjorde det nästan. Den vassa eggen och Blood on the tracks är att betrakta som klassiska skilsmässoskivor och Wiehes Sånger från en inställd skilsmässa ledde i varje fall till en reparerad relation. Nu ställer sig den Uppsalafödde sångaren och bluesgitarristen Jonatan Stenson, känd för att bland annat ha spelat bakom Roffe Wikström, till skaran i och med utgivningen av den högst personliga Skilsmässoplattan.
– Alla som har varit i närheten av en skilsmässa kan nog identifiera sig med texterna. Visst handlar det om min egen separation, men egentligen handlar det om de här känslorna som många känner igen sig i, säger Jonatan Stenson, som i morgon följer upp dagens release med en spelning på Fashing i Stockholm.
Skillsmässoplattan är bräddfylld av känslor som spretar åt alla håll och låtarna bär titlar som Frk alkohol, Det klingar falskt och 2250 dagar. Textrader som ”Det är dags för mig att gå nu när min sista stolthet dör” ringar ganska effektivt in en stor del av svärtan. Att sätta sig ner och göra musik som luftar en privat kris var ingen genomtänkt plan, berättar Jonatan Stenson. Låtarna fanns helt enkelt någonstans därinne och ville komma ut.
– Man går väl igenom samma faser. Man är frustrerad, man är besviken, man är förbannad, man är sorgsen. Allt det där måste man igenom, och efter ett tag började jag skriva om det. Man måste ge sig själv utrymme att vara arg. Det är bara så man får det ur systemet.
All ilska till trots är Skilsmässoplattan ingen bitter skiva. Kanske har arbetet till och med skyndat på läkningsprocessen. Både för Jonatan Stenson och för hans exfru.
– Hon har faktiskt fått sista ordet. Jag ville inte börja kriga med henne, vi har krigat färdigt. Hon är faktiskt med och körar på ett par låtar. Det har säkert hjälpt oss bägge två. Och det kanske kan hjälpa någon annan. Det här är min högst personliga familjerådgivning.