Skicklig och påkostad action

Trenden med filmer som görs efter populära data/tv-spel håller i sig. De flesta filmer brukar kännas ganska platta när man inte kan interagera med dem utan tvingas att bara vara åskådare.
Men i bland fungerar det bra. Max Payne (smaka på namnet) har en bra intrig och en inspirerad Mark Wahlberg i titelrollen. Det skadar inte heller att den är estetiskt gjord med mängder av vackert foto och häftiga miljöer. Regissören John Moore kan hantverket och bjuder in till ett mörkt fyrverkeri.
Figuren Max Payne är en neddekad polis besatt av att lösa mordet på sin hustru och barn för tre år sedan. Han har blivit tvångsplacerad i ensamhet på arkivet där han bidar sin tid. Tills han en dag får upp ett spår..

Det blir förstås mängder av påkostad och skickligt hanterad action när jakten på superskurkarna bolmar ut som värst. Det är storslagna sprängningar, hisnande stunts och pistolkulor i slow motion. Visst, man har sett det förut men vad har man inte sett. Farten håller intresset vid liv till slutet. Den krystade bihistorien som bygger på nordisk mytologi tillför inte så mycket, även om klubbnamnet Rag Na Rock är lite kul.

På vägen lyckas man också med att ge några slängar åt vapenindustrin och kriget mot "terrorn". Det vore ju dessutom bättre om världens samlade våldsverkare, statliga som privata, ägnade sig åt tv-spel i stället.

Skicklig och påkostad action

Visst, man har sett det förut men vad har man inte sett. Farten håller ändå intresset vid liv till slutet, konstaterar Björn G Stenberg.