Skådespelarnas film

Tåget rullar in på stationen. Av stiger mannen med pistoler i bagaget. I den lilla staden finns en bank, inte mycket till bank men nog värd att rekognosera.Staden är så liten att det enda hotellet har vinterstängt. Rånaren får söka husrum på annat ställe. Av en slump stöter han ihop med den pensionerade läraren, en man med poesi på hjärnan och ett stort, förfallet, ensligt beläget hus. Perfekt för ett uppehåll med låg profil.Det kunde varit en western. Det kanske till och med är en western fastän den utspelar sig i nutid och i en liten stad i den franska regionen Rhônes-Alpes. Johnny Hallydays entré har ett klart Clintan-likt drag och Jean Rocheforts poesilärare tycks leva kvar i en förgången tid.I mötet mellan dessa diametralt motsatta män fortsätter Patrice Leconte utforskningen av manliga myter. Här ställs den fåordige mannen från vidderna mot den konversante mannen som lever så försiktigt att han inte lämnar några som helst spår. De möts och upptäcker att de kanske levt fel liv.Lecontes film är i hög grad just film — cinemascope-format, utstuderade bildlösningar, ett mycket genomarbetat ljudspår, både uppenbara och subtila ekon av filmkonventioner från främst westernfimer. Ändå är det fram för allt skådespelarnas film.Mötet mellan den suveräne Jean Rochefort och den överraskande duktige Johnny Hallyday (som annars är en av Frankrikes största popstjärnor) blir något av en sympatisk envig där rollfigurerna utvecklas genom att de byter egenskaper sinsemellan och formar varandra.Bland de övriga rollerna (mycket få av dem kvinnliga) märks särskilt Edith Scob som fortfarande utstrålar den försiktiga, nerviga sårbarhet man minns så väl från Georges Franjus klassiker De bestialiska från 1960.