Skadar internet din hjärna?
Nätet har drastiskt förändrat förhållandet till kunskap. En del menar att det även har förändrat vårt sätt att tänka - till det sämre. Är Google fördummande? Lisa Irenius undersöker en fråga för 2010-talet.
Foto:
Hur i hela världen det gick till? Jo, de hade stavat fel när de skrev in Capri i sin gps, och följde sedan godtroget färddatorns instruktioner, utan att reflektera själva.
Sant eller inte, det är en av många liknande historier som cirkulerar i datorsamhället. Sens moralen är tydlig: datorer gör oss dumma.
Är det så? För det första: Dödar Google allmänbildning? Den frågan ägnades en lång artikel i magasinet Intelligent Life i somras. Skribenten Brian Cathcart frossar i historier om datadumheter. Det handlar om lata människor som inte bemödar sig att lägga något på minnet, eftersom "allt ändå finns på nätet".
Men det är inte bara nätets fel att kunskapssökande prioriteras framför utantillkunskap. Fakta är sedan länge på tillbakagång i skolorna, i stället för att bara plugga huvudstäder får eleverna lära sig hur man läser en atlas. Och det är väl inte så dumt?
Att beskriva världens största informationskälla som en bildningsdödare håller inte i längden. Till slut måste Cathcart medge: "Nätet är en fontän av kunskap som är tillgänglig, demokratisk och inte sinar ut när du lämnar skolan eller universitetet."
Likväl har internet inneburit en radikal förändring i fråga om hur kunskap förmedlas. Kunskapens auktoriteter och hierarkier är i färd att brytas upp. Utbyten och samarbeten har blivit mångfalt lättare.
Nätet lär betraktas som en revolution i nivå med uppfinnandet av tryckpressen. (Den allmänbildade vet: Gutenberg, 1400-tal.) Länge har den tryckta litteraturen haft en central position i vår kultur. Det sägs att antalet böcker i föräldrahemmet står i korrelation till en individs bildningsnivå. Men internet gör att vem som helst får tillgång till hur många digitala böcker som helst. På juldagen sålde nätbokhandeln Amazon i USA för första gången fler digitala böcker än pappersböcker, meddelade företaget häromdagen. Kunskapen och kulturen är bara ett klick bort.
Det finns emellertid en annan aspekt av utvecklingen som kanske är mer oroande. Det gäller inte vad nätet gör med våra kunskaper, utan med vårt sätt att tänka. Påverkar livet framför datorn det hjärnans strukturer?
Jag gissar att frågan kommer att diskuteras en del under 2010. Under våren utkommer den amerikanske författaren Nicholas Carr med boken The Shallows - What Internet is Doing to Our Brains.
Carr är en av de skarpaste och mest intressanta kritikerna av internet och vår användning av det. Han är långt ifrån någon teknikfientlig bakåtsträvare, tvärtom alltid uppdaterad på den senaste utvecklingen och bloggar själv flitigt (www.roughtype.com). Kanske är det just därför det väckte sådan uppståndelse när han 2008 frågade sig om "Google gör oss dumma" i en stort uppslagen artikel i Atlantic Monthly.
Han utgår från sin egen känsla av att timmar och åter timmar framför skärmen har omprogrammerat hans hjärna. Framför allt upplever han det när han läser en bok: att koncentrationen sviktar, han tappar tråden, letar efter nåt annat att göra.
Carr berättar om en forskningsrapport om läsvanorna online - det handlar ingalunda om läsning i vanlig mening, utan om att snabbt skumma texten. Titta snarare än läsa.
Frågan är hur det påverkar förmågan att verkligen tolka en text, att fundera och associera som vi gör när vi läser djupt och koncentrerat.
Det sägs att många människor i dag - med en lap top i ena handen och en mobiltelefon i den andra - lider av continuous partial attention, en konstant splittring. Resultatet kan bli en mental stress, som leder till trötthet, koncentrationssvårigheter, irritation. Känns det igen?
Dagar när jag har tillbringat ovanligt många timmar på nätet har jag drabbats av den där digitala dimman. Lätt yrsel, ett susande i huvudet likt fläkten från en överhettad dator.
Teknisk utveckling har alltid påverkat mänskligt tänkande. När klockan kom talades det om att hjärnan gick "som en klocka". I dag liknas hjärnan vid en dator - och tvärtom.
Men vad, exakt, är det som händer i hjärnan när vi surfar på nätet?
Psykiatrikern Gary Small och Gigi Vorgan sammanfattar en del av forskningen i boken iBrain - surviving the technological alteration of the modern mind (HarperCollins, 2008).
Digitaliseringen påverkar våra hjärnor snabbt och på djupet, skriver de. Vissa funktioner i hjärnan förstärks, andra försvagas. På gott och på ont. Det har uppstått ett stort glapp mellan två generationer: "digitala infödingar", som har vuxit upp med nätet och sociala medier som Myspace och Facebook, och "digitala invandrare", som mer eller mindre villigt har fått lära sig senare i livet. I dag är det inte bara värderingar och musiksmak som skiljer generationerna åt, utan två distinkt olika kulturer. De lever, umgås och kommunicerar på skilda sätt.
Men också äldre hjärnor anpassar sig snabbt.
Gary Small har varit med och utfört en studie vid UCLA, där man jämfört hur ovana och vana internetanvändare använt hjärnan under sökningar på Google. Det visade sig att ovana användare till en början utnyttjade en annan del av hjärnan. Men efter bara fem timmars övning under fem dagar började deras hjärnor bete sig annorlunda: precis som hos de internetvana användes nu ett område i hjärnans främre, vänstra del. Det kallas dorsolateral prefrontal cortex och styr förmågan att fatta beslut och att ta till sig komplex information, liksom förmågan att ta till sig upplevelser och tankar och att arbeta med minnet, nämligen hålla information i minnet under mycket kort tid.
Om det är vad som händer efter fem timmar, vad händer då efter femhundra eller femtusen timmar?
Ingen vet säkert.
"Den här evolutionsmässiga processen i hjärnan har snabbt uppstått över en enda generation, och kan vara ett av de mest oväntade och samtidigt centrala framstegen i människans historia", skriver Small och Vorgan.
Och jo, de använder ordet framsteg.
För även om de pekar på flera negativa effekter - som det är viktigt att inte avfärda - förblir det huvudsakliga intrycket att människan har fått en ny färdighet. Inte förlorat en gammal. Internetsurfaren har blivit en mästare på att sekundsnabbt värdera och ta till sig komplex information. Hon fattar snabba beslut, och bra beslut, visar forskning (det vill säga korrekta bedömningar av vad som är relevant för ett visst syfte).
Studien vid UCLA visar inte att nätet skulle göra det svårare att läsa en bok: även om ovana och vana användare reagerade olika på internet, använde de hjärnan på samma sätt vid läsning. Inte glömmer man hur man cyklar bara för att man lär sig köra bil?
Det ingen hjärnscanner kan visa (än så länge) är hur själva mediet påverkar våra tankegångar. "Mediet är budskapet", hävdade medieforskaren Marshall McLuhan på 1960-talet. Man kan ifrågasätta i vilken utsträckning samma budskap uppfattas olika beroende på om det förmedlas på papper, digitalt eller kanske på tv. Men digitaliseringen kommer tvivelsutan att förändra relationen till tryckta källor och minska intaget av dem.
Internet har gjort individen mer delaktig i kunskapens strukturer, men den springande punkten förblir huruvida hon förmår hålla en distans till dem och praktisera ett självständigt tänkande.
Så jobbar vi med nyheter