Sju frågor till två kulturchefer
Hur ser kulturcheferna på Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet på kulturjournalistiken och kritiken? UNT mejlade några frågor till Maria Schottenius och Stefan Eklund.
Stefan Eklund och Maria Schottenius
Foto: Scanpix
Maria Schottenius: Vi skriver för den kulturintresserade allmänhet som prenumererar på vår tidning. Vi vill förstås hitta nya, unga läsare utan den bildning och beläsenhet som våra äldre läsare har, och därför vill vi ge en journalistik som känns intresseväckande för personer med olika inriktning och erfarenhet.
Stefan Eklund: Vi skriver för läsarna i första hand, inte för branschen.
För ni etiska diskussioner på redaktionen och har ni etiska regler för att undvika vänskapskorruption?
MS: Vi har utarbetat ett antal etiska regler för våra anställda journalister. Vi som är anställda skriver inte om personer vi har privata relationer till. Om vi ger ut en bok, recenserar vi inte det förlagets böcker på ett år. Vi recenserar inte heller böcker i samma genre det närmaste halvåret. För frilansarna gäller motsvarande regler.
SE: Inte mer än att vi självklart följer pressens etiska regler. Varje seriös kritiker undviker att skriva om sina vänner.
Vem granskar och kritiserar kritiken?
MS: Förutom de utvärderingar vi gör internt finns inget sådant organ. Internt: ansvarig redaktör. Externt: Tja, den som känner sig kallad är välkommen. Estetiska debatter är alltid önskvärda.
Får den bedömda konstutövaren gå i svaromål?
MS: Det är en omöjlig tanke att var och en som får en recension ska kommentera den i tidningen. Men om en person har rena faktauppgifter att lägga till rätta, tar vi givetvis in det.
SE: I de fall rena sakfel har förekommit - ja. Inte annars.
Hur många anställda kritiker inom olika kulturområden har ni? I hur hög grad anlitar ni frilansar?
MS: Vi har ett tiotal personer anställda, som förutom redaktörsuppdrag också skriver kritik. De flesta inom litteratur, inom konst ingen, inom teater en, inom klassisk musik en och pop och rock två, film en. För övrigt använder vi frilansare. Jag skulle säga att vi till sextio, sjuttio procent använder oss av frilansare för recensionsuppdrag. Vår frilanskrets är ganska stor, ett drygt femtiotal personer.
SE: En handfull anställda. Cirka 60 frilansare.
Vilka krav ställer ni på kritikernas utbildning, egna kulturella meriter (författarskap och så vidare) eller journalistisk bakgrund?
MS: Vi använder i allmänhet högt utbildade personer, många är namnkunniga professorer, doktorer, författare och etablerade skribenter. Men vi har också unga, som inte hunnit med långa utbildningar ännu, eller mer journalistiskt inriktade personer. Drömmen är en kombination, välutbildade journalister.
SE: Vi kräver stilistisk kvalitet och sakkunskap.
Vad är kritikens viktigaste uppgift?
MS: Att svara på de konstverk som kritikerna ska bedöma. Att reagera på och reflektera över dem och att sätta in dem i ett större historiskt och socialt sammanhang. Att skriva texter som är inspirerande och tankeväckande.
SE: Kritikens viktigaste uppgift är att berätta vad man tycker om ett konstverk och varför.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!