Filmer som Captain Phillips är knepiga på två sätt (minst). Först för att den bygger på en verklig förlaga vilket gör att man vet hur det ska gå, dels att USA aldrig missar chansen att göra propaganda av det hela. Så också här.
Samtidigt är Captain Phillips en nagelbitarthriller, mycket välspelad och högst realistiskt gjord. Paul Greengrass har gjort ett gediget arbete, inte minst med att hitta rätt skådespelare till rollerna, det är faktiskt med förundran som man ser dem som spelar somalierna, och Tom Hanks är fantastisk.
Handlingen i korthet: utanför den somaliska kusten har sjöröveriet i mycket fått ersätta det utfiskade havet som försörjningskälla. År 2009 stävar ett containerfartyg makligt fram som en spansk galeas för några århundraden sedan, och lika lockande för pirater nu som för buckanjärerna då, som likt en vargflock samlas i kölvattnet.
Trots upprepade tidigare attacker i området är inte besättningen beväpnad eller försedd med vakter. Enda ”vapnet” är brandslangarna som man försöker att hindra bordningen med. Gissa hur det går ...
Tom Hanks spelar den rättrådige och modige kaptenen som försöker vinna inte minst den psykologiska kampen mot piratkaptenen, lika bra spelad av Barkhad Abdi, en man så långt från kapten Sparrow i Pirates of the Caraibbean man kan komma. Redan här kommer dock den koloniala synen fram, den behärskade vite mannen mot de oborstade vildarna, som dessutom hela tiden tuggar i sig khat. Så fortsätter berättelsen på liknande sätt, somalierna rullar med ögonen, blir osams och drivs av en allt större girighet, ivrigt påhejade av sina ledare i land.
Samtidigt finns det en empati för deras sak, eller rättare sagt för de sammanhang de tvingas leva i. Deras levebröd är förstört av det rovfiske som de mäktigare nationerna bedrivit. Det blir inte bara (bokstavligt) svart-vitt.
Att det hela är chanslöst för dem står klart tidigt och sedan en stor del av den amerikanska flottan i området anlänt, två jagare och ett hangarfartyg mot fyra kapare i en livbåt, visserligen med en gisslan, är spänningen slut. Amerika räddar de sina.
Realismen i filmen samt att den kanske också kan rikta uppmärksamheten mot de förhållanden som råder är filmens främsta fördelar.