Självrannsakelse i Berlin
KRÖNIKA. Torgny Nevéus blickar tillbaka till 1940-talets antisemitiska Berlin.
Torgny Nevéus.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En grundlig vandring genom tyska historiska museet Zeughaus gav oss kunskaper av ett slag som gjorde oss eftertänksamma. Vi enades om att i Berlin kan man inte komma i från det ohyggliga tyska 1900-talet och dess förspel. Naturligtvis har alla städer sin historia, men i Berlin har varje byggnad, varje monument, snart sagt varje gata sin speciella laddning. Siegessäule vid Grosser Stern med de erövrade förgyllda kanonerna påminde oss om den krigiska wilhelminska eran. Av en ren händelse passerade vi inte långt från hotellet ett minnesmärke över spartakisterna Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht, som brutalt mördades och slängdes i en kanal 1919.
År 1957 gick man nära Brandenburger Tor med sitt pass över sektorsgränsen till Östberlin. Stalinallé (nu Karl Marx-allé) var där ett skrytbygge för särskilt partitrogna. Vi for dit några studenter tidigt en junimorgon för att bevittna kommunalvalen. Men redan kl 8, då vi kom, var det för sent. Alla hade, därtill tydligt beordrade, redan avgett sina röster; dagen därpå läste vi att 99,5 procent tillfallit regimen.
År 2009 såldes bitar av Berlinmuren i en souvenirbutik. S och jag köpte inga, bäst är att inte dagligen påminnas om eländet, lyckligtvis nu borta. I trappstegen vid en U-Bahn-station nära Unter den Linden såg vi årtalsförsedda namn, som gjorde oss förbryllade. En dam berättade att det varit ägarna till hus i närheten. Där bodde en gång judiska köpmän och betecknande var slutårtalen 1934, 1935, 1936. Många steg kunde man för övrigt inte gå utan att påminnas om hitlerismen, antisemitismen, Förintelsen, det mest fasansfulla som drabbat staden under dess historia.
Ett besök i Berlin i vårens tid kan som sagt kallas en stimulerande injektion. Men det ger så mycket mera av erfarenheter och - vill jag tillägga - självprövning. Hur hade jag som tysk för min del handlat en gång? Hade jag tillhört Hitlerjugend och varit pojksoldat 1945? Hade jag varit tjänsteman i STASI på 60-talet? Hade jag kontrollerat och angivit familjemedlemmar eller kamrater? Därom vet jag intet, men ett vet jag. Det är, att om jag i våra dagars skonade Sverige ägnar mig åt antisemitism med vänster- eller högerförtecken eller tar emot utmärkelser som bär diktatorsnamn, jag må vara än så begåvad och ansedd, då har jag ingenting lärt mig av det förflutna.