Självklart vilka som skulle gå vidare

Det hjälpte inte att La Gaylia Frazier hade artistisk utstrålning som nådde högt över en monotont pumpande diskolåts nivå, eller ens att hon exekverade delfinalens elegantaste tonartshöjning med bravur. Hennes It's in the stars kom till deldelfinal — eller vad det ska kallas — men där tog det stopp.

Finlandsfärjetango
Tillsammans med Petra Nielsen sopade hon ändå banan med de andra deltagarna i grenen glamour. Petra Nielsens teatrala discovariant av latinsk Finlandsfärjetango var inte mycket mer än en enveten refräng och en serie danssteg. Eventuellt knep den sin finalplats delvis tack vare placeringen allra sist i startfältet: efteråt var Tango! Tango! den enda låt som var möjlig att minnas.
Finalplatsen till förhandsfavoriten Sara Löfgrens Som stormen var mer välförtjänt; låten är en enkel uptempoballad med viss finess, framfördes dessutom oklanderligt. Att den andra förhandsfavoriten hamnade näst sist kom knappast som en överraskning, snarare är det förvånande att Nina och Kims tyska marschschlager över huvud taget kunde betraktas som en möjlig segrare. Utöver kitschfaktorn hade En gång för alla inte mycket att komma med — möjligen blev Siewert Öholm förtvivlad av den övertydliga flirten med gaypubliken.

Turkisk sagopop
Vidare till Andra chansen gick Karl Martindahl med Love turns water into wine, en poplåt som klev ut ur anonymiteten vartefter Beatlesdragen lyftes fram och Fame Factory-slätstrukenheten trädde tillbaka. 14 mars får Martindahl kämpa mot bland andra Sareks Älvorna. Den övervintrade Nordmanestetiken var nedtonad jämfört med gruppens fjolårsbidrag Genom eld och vatten och har ersatts av en Turkietinfluerad sagopop, där vevlira möter pseudoorientalisk melodik i en tydlig anspelning på förra årets Eurovisionsvinnare. Ett inte lika ettrigt koncept som Genom eld och vatten, inte heller lika outhärdligt och antagligen inte lika framgångsrikt.
De två återstående bidragen, den Lasse Berghagenkomponerade och genomvänliga Tro på mig med Niklas Andersson och den anonyma Still believe med Joachim Bergström, var mest utfyllnad i startfältet.
Programledarna Charlotte Nilsson Perrelli, Ola Lindholm och Peter Settman gjorde vad programledare i Melodifestivalen ska göra: skämtade, intervjuade och sprättade kuvert. Peter Settman hade rollen som komiker och avvek aldrig från den patenterade dumhumor som är obligatorisk för alla folkliga evenemang i SVT.

Töntigt
Däremot var blandningen av artister i paushyllningen till Ted Gärdestad så osannolik att man misstänker att det av någon anledning var svårt att få folk
att ställa upp. Viktoria Tolstoy, Kalle Moraeus och Dogge skulle kunna göra något riktigt bra tillsammans — och ändå blev det töntigt. Bara Mats Ronander gjorde något verkligt eget.

Självklart vilka som skulle gå vidare

Det fanns definitivt ingen Fångad av en stormvind eller Tusen och en natt i startfältet för Melodifestivalens första delfinal i Karlstad. Vilka som skulle gå vidare kändes däremot ganska självklart.