Sound of Music är inte bara tidernas kanske mest älskade musikal. Den har också fått förnyad livskraft sedan man i slutet av 1990-talet började bjuda in publiken att sjunga med i Do-re-mi, Edelweiss och My favourite things. Det hela började på ett ålderdomshem i Skottland där sånghäften delades ut inför filmen Seven Brides for Seven Brothers. Idén slog så väl ut att man bestämde sig för att testa samma koncept i London men med Sound of Music.
Sedan dess har den internationella bioföreställningen Sing-a-long-a Sound of music turnerat runt världen med höjdpunkten i den gigantiska amfiteatern Hollywood Bowl och en publik på 18 000 sångare. Filmen är textad i klassisk kareokestil och publiken leds av särskilda sånganförare. Publiken förväntas också heja på Maria, högljutt bua åt nazister, gulla med lilla Gretl och dansa wienervals under balscenen. Kort sagt, göra allt det som man vanligtvis inte får göra när man är på bio. I Uppsala gjorde föreställningen succé när den visades på Spegeln under två säsonger. Här textades talet på svenska men sångtextarna på engelska så att alla skulle kunna sjunga med.
Och det är inte bara kring musiken fansen samlas. På filmvisningarna är man välkommen att klä ut sig till sin egen favoritfigur och allt från konventionella Maria-kopior till manliga nunnor och alpblommor har skådats ute i bänkraderna. Alla som klär ut sig deltar i en tävling för bästa kostym och i England har faktiskt riktiga nunnor lyckats lura till sig priset. Sedan detta uppdagades har det vidtagits säkerhetsåtgärder för att avslöja dessa skurkaktiga nunnor. Priset var för övrigt en flaska champagne, och filmarrangörerna ville inte göras ansvariga för "fulla nunnor som rullade tillbaka till klostret".
På Uppsala stadsteater inspireras man av bioföreställningarna och är i full gång med att planera för hur sing-along i teatertappning ska gå till.
- Troligtvis kommer en av skådespelarna ur föreställningen först presentera de låtar alla ska sjunga med i och värma upp publiken innan sing-a-longföreställningen drar i gång. Vi har ju aldrig gjort något liknande tidigare så det ska bli väldigt roligt att se hur det går, säger Stadsteaterns Camilla Bjelkås.
Än så länge är fyra sing-a-longföreställningar planerade under vintern, två i december och två i januari. Om de går bra kan det blir fler längre fram.
- Vi vill gärna möta upp publikens förväntningar men det är lite skillnad att ha sing-a-long till en teaterföreställning jämfört med en film. Vi spelar ju också föreställningen på svenska, med svenska sångtexter. Texterna kommer dock att finnas så att de som vill ska kunna hänga med. Självklart blir vi glada om publiken kommer utklädda men det är inget krav.
Om det blir pristävling för bästa utklädnad är inte bestämt ännu men Camilla Bjelkås tycker att det låter som en rolig idé. När det kommer till buanden och visslanden är hon lite mer osäker.
- Vill publiken heja och vissla så kommer vi inte att hindra dem, men vi kommer nog inte att uppmana till det eftersom föreställningen spelas live. Samspelet med publiken ska ju helst inte ta över flödet i historieberättandet, som i improvisationsteater.
Kanske håller sing-alongen nu på att slå igenom så pass att det inte längre blir tabu att ta ton när andan faller på i biosalongen, på teatern eller i konserthallarna.