En långfilm om dans och show bör givetvis innehålla massor av dans och show. På den punkten gör filmen Burlesque ingen besviken.
Tyvärr erbjuder den dock inte så mycket mer. Faktum är att den tunna och förutsägbara storyn mest är en ursäkt för att vi ska få se ännu fler lättklädda förförelsenummer och cancansparkar i kortkort.
Christina Aguilera spelar den oskuldsfulla lantlollan Ali från Iowa som anländer till drömmarnas stad Los Angeles. Hon får ögon stora som tekoppar och hakan dunsar i golvet så fort hon upptäcker att det finns lättklädda tjejer som flirtar fräckt med publiken, utan att det handlar om striptease.
Oscarsbelönade Cher å sin sida gestaltar den luttrade nattklubbsdrottningen som något motvilligt tar Ali under sina vingar. Snart står det också klart för alla att flickan från Mellanvästern är en sång- och danstalang av enorma mått.
Utöver underklädestjejerna så frekventeras klubben av idel vältränade män med kajal under ögonen och kubb på huvudet. Eftersom minst två av dem är heterosexuella så hamnar Ali också i en hel del kärlekstrubbel.
Sådant är emellertid tämligen irrelevant. Det är som sagt sång- och dansnumren som är filmens raison d’être och jädrar i min låda vad det åmas och kråmas på scenen. Genom flimrande perspektivförskjutningar och kreativ klippning förvandlas den i grunden kvalitativa koreografin mest till musikvideoliknande episoder med guppande gumpar och kvinnor som sätter pekfingret i öppen mun och säger oh là là!
Supersångerskan Aguilera får många möjligheter att ägna sig åt vokal masturbation, från det djupaste djungelgurglet till de högsta och mest orgiastiska tonerna. Störst intryck på mig gör emellertid 64-åriga Cher, både som respektingivande skådespelerska och som balladsångerska.
Faktum kvarstår dock: man ska inte behöva genomlida en tafflig långfilmsstory bara för att få se några välproducerade shownummer.