Showande ekorrar i bedrövlig tvåa

Det kan väl inte vara ... det får inte vara ... jo, det är det - det är You really got me som obarmhärtigt slaktas i inledningen av den andra filmen om de showande och busande ekorrarna Alvin, Simon och Theodore, trion som får Piff och Puff att framstå som söta mjukisdjur till temperamentet.

De tre hårbollarna firar stora triumfer med speedade coverlåtar, studsar runt lite för mycket och vips har de skickat sin pappa, människan Dave, till gipsvagga, och strax åker också tant Jackie baklänges i sin rullstol nerför en, nej två, trappor, och pälsmössorna finner sig i händerna på en oduglig tv-spelsnörd och så ska de dessutom börja i high school nästa dag. Människo-high school, så klart, där de snart konkurrerar med sportfånarna om de sötaste tjejerna. Människotjejerna alltså. Queer så det förslår. Jag vet en släkting till Jens Orback som skulle ha trivts i Alvinland.

I övrigt så går det sönder en hel del grejer och så dyker det upp tre söta ekorrtjejer som också kan sjunga och dansa. Sedan vinkas det med ögonfransar och går sönder lite mer grejer och sedan sjungs det lite och i slutändan får alla vad de förtjänar.
Har man tröttnat på Smurfhits, och det kanske man har, men inte har fått nog av Alvin och gänget, men det har man, så finns också soundtracket på skiva. Man ska ha bra låga tankar om mänskligheten för att kunna tro på att den musiken skulle kunna göra någon ekorre till superstjärna. Men visst, allt är möjligt i en värld där det krävs tre vuxna människor för att få ihop ett sådant här manus.

Showande ekorrar i bedrövlig tvåa

De tre hårbollarna firar triumfer med speedade coverlåtar i Alvin och gänget 2. Se den inte, skriver Mårten Markne.