Shoppingkomedi i standardform

Hi, jag heter Rebecka, jag är en shopaholic. Hej, Rebecka!
Vi har sett scenen tusentals gånger på bio. Det skiljer sig inte just något från att vara en shopaholic eller ha vilket annat missbruk som helst. Även här håller man möten för att få stöd och komma ur sitt beroende.

Huvudpersonen Rebecka har en gigantisk kontokortsskuld och jagas intensivt av en inkasserare. Hennes lön som journalist på Trädgårdstidningen räcker inte någonstans i detta läget. Samtidigt vill hon inget hellre än att få jobb på modetidningen Alette. Av misstag skickar hon sin ansökan till en finanstidning i samma hus och får mot alla odds jobb som kolumnist. Fast där väntar förstås å andra sidan Mr Right. . .
Om man blandar filmer som Djävulen bär Prada, Legally Blonde och Bridget Jones dagbok hamnar man någonstans i den här berättelsen. I Sophie Kinsellas romaner om Rebecka utspelas de oftast i London men omlokaliseringen till New York förstärker möjligen budskapet än mer.

Och budskapet är att det är dumt, nedbrytande och omoraliskt - men ROLIGT - att shoppa loss. Nu när finanskrisen drabbat oss ordentligt blir ju filmen fylld av än fler bottnar. Ett av problemen nu är att hjulen stannar upp. Men en shopaholic är ju svaret på det problemet, här jobbar pengarna vidare och samhällsekonomin rör sig.
Andra sidan är ju att det var just ett konsumerande på kredit som utlöst en del av den.
Nåväl, ta varning den som vill, njut den som vill. Lite svårt har filmen för att bestämma sig för om problemet är allvarligt eller nåt att bara skämta om.
Filmen är i alla fall mestadels en bagatell med en del humor och romantik. Isla Fisher är charmig i huvudrollen. Hugh Dancy är lite stel som hjärtekrossare men det det finns förstås en del komiska sidofigurer.

En samling skratt - och generade leenden av skamligt igenkännande - bjuder filmen på. Den som är modeintresserad och en inbiten klädshoppare (även om det går att översätta till vilket missbruk som helst) har en del extra högtidsstunder också.
Det mesta är annars standardformulär när det gäller amerikansk komedi. Backlashen i genustänkande är också tydlig, här är rollerna definierande gammaldags. Bröllop, utseende och shopping är kvinnligt, ekonomi och att fria är manligt.
Det enda som sticker ut är att Rebecka egentligen är mer intresserad av sitt missbruk än av att få sin man. Framåt eller bakåt?

Shoppingkomedi i standardform

En shopaholics bekännelser blandar Djävulen bär Prada, Legally Blonde och Bridget Jones enligt standardformulär för amerikansk komedi, skriver Björn G Stenberg.